Kapitel Ett

  "Måste vi göra detta?" frågade jag mamma för hundrade gången. Vi satt i taxin på väg till mammas nya killes hus i Forks, Washington.

  Jag och mamma kommer från Sverige, men när James hade varit i Sverige på semester och träffat mamma hade allt förändrats. Mamma hade blivit helt förälskad och bestämt sig direkt för att flytta med James. Men eftersom jag också fanns så hade mamma väntat.

  Men mamma var överlycklig, hon älskade USA och allt som hade med det att göra, det var därför jag hette Kristen; ett helt vanligt amerikansk namn. Men hon hade också gett mig ett vanligt svensk och amerikansk namn: Isabella. Men jag föredrog Bella men eftersom det bara var mitt andranamn så gjorde det inte så mycket.
  "Ja, gumman, det måste vi", suckade hon.

  När vi svängde av vägen och såg ett stort hus på höger sida av grusvägen lyste hon upp.

  "Vi är här" Kvittrade hon. Jag suckade och gick ur bilen.

  James bodde i ett stort gult hus med vita knutar. Lite väl uppseendeväckande för min smak.

  James kom småspringande ut ur huset. Han sprang fram till mamma och kysste henne romantiskt. Jag var tvungen att titta bort annars visste jag att jag skulle spy.

  Jag tog mina väskor och gick fram till James och mamma som nu bara kramades.
  "Where shall I put these?" Det var tur att jag var så bra på engelska nu när jag behövde använda det varje enstaka dag. Och vilken tur att mamma inte hade förälskat sig i någon som bodde i Kina, det skulle vara en utmaning.
"Follow me", sade James och tog mammas väskor. Mamma rodnade och mumlade något ohörbart.

  Jag och mamma följde James in i det stora huset. Men jag insåg snabbt att det bara såg stort ut på utsidan, inne var det väldigt litet och instängt. Jag visste att mamma skulle sätta sin prägel på allt detta direkt när vi hade riktigt flyttat in.

  Jag följde efter James upp för trappan till övervåningen. Övervåningen hade inga rum utan var bara ett helt rum som nu var mitt. Det var det största rummet i hela huset och jag visste direkt att James hade använt det som vind innan jag kom. Det var väldigt dammigt och instängt, och jag kunde svära på att jag hörde något krafsa i väggen bakom mig.

  Rummet var väldigt mörkt för alla fönster utom ett var fördraget. Jag suckade och satte ner mina väskor. Det fanns bara en säng som stod i det ena hörnet med ett nattduksbord bredvid sängen. En garderob stod några meter från sängen, ovanför garderoben fanns ett stort fönster i taket och det var det som inte var fördraget av alla fönster. Jag gick fram till fönstret som var bredvid min säng och tog bort gardinerna som var för.

  Jag hörde James gå ner för trappan och suckade lättat. Sedan började jag packa upp alla mina kläder.

  När jag packat upp alla kläder gick jag och lade mig. James hade redan bäddat sängen till mig, det var lila påslakan och lakan.

  Jag hade väldigt svårt för att somna. Antingen på grund av knastret på fönstren från regnet, eller min gråt, eller båda delarna. Men någon gång så somnade jag och sov genom hela natten.
  Nästa morgon så vaknade jag av min väckarklocka, jag gick upp och tog på mig ett par slitna jeans och en svart enkel blus. Jag brydde mig inte så mycket om hur jag såg ut, denna dag skulle ändå bli fruktansvärd. Jag gick nerför trappan och in i köket.

  Det tog längre tid än det borde för jag var tvungen att titta in i vartenda rum, vilket var otroligt jobbigt. Mamma stod vid spisen och lagade pannkakor. Jag plockade upp ett äpple ut en fruktkorg och tog ett bett.
  "Mamma, hur ska jag komma till skolan hade du tänkt?"
  "Enkelt, James har ordnat en bil till dig", sade mamma med ett leende.

  "Och hur hade du tänkt att jag skulle använda den? Jag är bara sexton år, mamma, om du nu hade glömt det." Sade jag och tog ännu ett bett av äpplet.

"Såklart jag inte har, men här i USA får man köra när man är sexton."

"Men inkluderar inte det ett körkort och jag vet inte, körlektioner?"

"James kommer att köra dig till skolan idag och ikväll kommer James köra dig till en körskola så du kan lära dig att köra själv. Han är redan utomhus." Jag suckade och tog min väska och jacka på vägen ut.

  På uppfarten till huset så stod en gammal skrotig Saab och James stod lutad mot den med ett flin på läpparna.

  Kunde denna dag bli ännu värre? Jag fick svaret kort därefter.

  Skolan var avskyvärd, alla elever stirrade på mig som om jag var en äcklig insekt. Ingen sade hej eller gjorde någon ansträngning att lära känna mig. Lärarna brydde sig heller inte så mycket om mig.

  När skolan var slut skyndade jag mig till parkering där mamma väntade. Jag stirrade bara efter mammas bil, jag såg inte var jag gick och gick därför in i något hårt och iskallt. Det kändes som en vägg men när jag tittade upp såg jag att jag hade gått in i en otroligt vacker tjej.

  "Sorry", mumlade jag. Tjejen hade brunt skinande hår och blek hud. Hennes ögon hade en konstig nyans av gyllenbrunt.
"No excuse me, I shouldn't have been standing here." ursäktade hon sig. Men hon hade redan blivit förlåten innan hon öppnade sig mun.
"No harm done", sade jag och tittade in i hennes ögon. Hon tittade åt höger och det var först då jag insåg att hon stod hand i hand med en kille.

  Han var så utomordentligt snygg att jag tappade andan. Killen hade samma nyans ögonfärg som tjejen och samma vita bleka hud. Hans hår var rödbrunt med en rätt rufsig frisyr. Tjejen tittade på mig igen med ett stort leende.
"My name is Bella Cullen", sade hon och sträckte fram en hand. Jag gillade Bella extremt mycket. Fast vi bara hade pratat i några minuter så kändes det som om vi kunde bli riktigt bra kompisar.
"Bella", sade killen med varning i hans röst.
"Edward, don't."

  Jag brydde mig inte om deras lilla samtal istället skakade jag hennes hand. Den var iskall.
"This is my husband Edward", sade hon och tittade upp på Edwards utsökta ansikte. Bellas ögon smalnade och Edward sträckte fram hans hand med ett leende på läpparna.
"Nice to meet you", sade han medan jag skakade hans hand, den var lika iskall som Bellas hand hade varit.

 Men sen kom jag på en sak: Bella och Edward gick inte på denna skolan. Jag visste det för att annars skulle jag ha sett dem och kommit ihåg dem. Och om dom är gifta så tror jag inte att dom går här heller.
  "So, you obviously don't go at this school, so what brings you here?" Jag var väldigt nyfiken
  "Obviously?" frågade Edward och det var första gången jag hörde hur otroligt vacker hans röst var.
  "Yeah, I should have seen you if that were the case."
  "We're here to pick up Edward's sister", förklarade Bella och jag hörde samma sak med hennes röst, den var så vacker, så melodisk.

  Edward och Bella stod och tittade in i varandras ögon tills Edward tittade rakt fram och hans ögon smalnade.
"Edward, what's wrong?" frågade Bella ängsligt.
"Renesmee", svarade han henne.