Kapitel Två

Renesmee? Gud vilket vackert och ovanligt namn.

"Renesmee?" Var jag tvungen att fråga.

"Our daug... Edward's sister", svarade Bella. Jag undrade om hon först hade tänkt säga "Our daughter", men det skulle ju vara omöjligt eftersom hon bara var några år äldre än mig.

"I should go", sade Edward ängsligt och hans blick flackade mellan mig och Bella.

"What are they doing?" frågade Bella honom.

"They're picking on her style", sade Edward med ihop bitna käkar.

"Alice will flip when she hears that. I hope she doesn't decide to come down here personally. Then I don't feel sorry for Renesmee, then I would get away as fast as possible if I were the kids who're picking on her", suckade Bella. "I'll take care of this, I will be right back", fortsatte hon och gick sen iväg.

Sen var det bara jag och Edward kvar. Det blev pinsamt tyst, ingen sade något. Jag gillade Bella mycket mer än jag gillade hennes pojkvän. Bella var riktigt snäll medan hennes pojkvän såg väldigt obekväm och sammanbiten ut som om han bara ville ta tag i Bella och springa härifrån.

"I should probably go", sade jag och pekade med båda händerna till höger. Edward överraskade mig med att skaka på huvudet.

"No, please stay just until Bella comes back. She really wants to say goodbye to you", förklarade han och direkt när han sade det blev jag varm i hela kroppen.

"How old are you?" frågade jag honom.

"Seventeen", sade han och bet sig i läppen.

"And how old are Bella?"

"Nineteen", svarade han. Det överraskade mig faktiskt lite. Varför förstod jag inte.

"Where are you from?" frågade han nyfiket.

"Sweden", suckade jag.

"Oh, so that's why I don't understand your thoguhts", muttrade han riktigt lågt.

  Jag fick riktigt anstränga mig att höra vad han sade, men som tur var kunde jag läsa på läpparna. Innan jag hann fråga vad han menade med det var Bella och en annan tjej där. Hon hade samma bleka hud och rödbrunt hår ,som var lockigt och helt underbart, ner till hennes midja. Det var samma nyans som Edward och det var då jag fattade att detta var Renesmee, hans syster.

"I hate them", muttrade hon och såg upp på Edward.

"I know you do sweetheart, but it's okay. You can tell Alice about them and then she probably will come down here and talk to them herself", tröstade Edward henne.

"I guess, but I like this clothes", sade hon och tittade ner på hennes kläder. Hon hade ett par fräcka rosa jeans på sig och ett glittrig svart linne som var riktigt snyggt, i alla fall enligt mig. Jag gillade också hennes klädstil, men antog att den här Alice nog klädde henne och att hon hade väldigt god smak i kläder.

"Nessie, this is Kristen", sade Bella och gjorde en gest med ena handen mot mig. Renesmee vände sig om och tittade mig in i ögonen. Hon hade varma, choklad bruna ögon. Ett leende spred sig på hennes läppar när hon såg mig. Jag sträckte fram handen men istället så gick Renesmee fram och kramade mig. Jag log och kramade henne tillbaka.

"I'm Renesmee but you already knew that, didn't you?" frågade hon leende.

"Yeah", sade jag och rodnade. Renesmee och Bella skrattade men Edward var tom I blicken.

"Nessie", varnade Edward med skarpa ögon på henne.

"Oh, please da... Edward. Please, please, please, please, please, please, please!" bad hon.H ennes händer var knäppta so är man ber, vilket hon nu antagligen gjorde. Jag förstod inte vad dem pratade om och det gjorde Bella heller inte för hon såg väldigt förvirrad ut. Men hon vågade såklart fråga.

"What are you talking about?"

"Can Kristen come home to us today? Please, I so want a friend." Jag log. Jag ville också få en ny vän precis lika mycket som Renesmee, även fast jag inte riktigt visste varför hon bara ville bli kompis med mig bara sådär.

"Yes", sade Bella och log mot mig.

"Bella", varnade Edward och kollade på Bella med en menande blick. Men Bella höll bara upp ett finger.

"Don't", sade hon bara. Jag förstod ingenting av vad dem sade.

"I have to call my mom first. Hold on sec." Renesmee pep till och började hoppa upp och ner medan hon klappade händerna. Jag vände ryggen om och tog upp min mobiltelefon.

"Mamma, jag följer med en ny kompis hem. Jag försöker fixa skjuts hem sen", sade jag och lade på. Jag orkade inte höra på hennes tjat. När jag vände mig om stod Bella, Edward och Renesmee med huvudena tätt ihop och viskade. Jag orkade inte anstränga mig för att läsa på läpparna men när jag kom lite närmare hörde jag Edward säga: "It's to dangerous, Renesmee. Bella, you remember don't you?"

"Of course I do, but this is different, Edward."

"How can it be diff...?" började Edward men jag avbröt honom.

"Eh, it was okay." Jag hoppades att eftersom jag sade det så kanske de trodde att jag inte hade hört.

 Edward tittade på mig med en hatisk blick som jag inte förstod, visste han att jag hade hört lite av deras samtal? Jag tittade på Renesmee istället och hon log ett underbart vackert leende som visade hennes vita, raka tänder.

  Renesmee tog min hand och drog med mig ut till parkeringen. Hon drog mig tills vi stod framför en silvrig Volvo, då stannade hon men släppte inte min hand.

  Bella och Edward kom några sekunder senare och Edward öppnade bilen och vi satte oss i den. Renesmee pratade och log mot mig hela tiden. Jag var så uppslukad i vårt samtal att jag helt glömde bort tiden och såg inte var vi körde. Edward hade stannat bilen inne i ett grått garage. Bredvid Volvon stod fem otroligt snygga, och dyra, bilar . I ett hörn av garaget stod en stor motorcykel och en lite mindre.

  Vi hoppade ut ur bilen och Renesmee tog min hand igen och släpade mig in i huset. Vi kom till ett stort vitt rum där det stod en vit soffa med en fåtölj bredvid och en stor plasma-TV hängde på väggen. En vit flygel stod i ena hörnet.

  Nerför den stora trappan kom en tjej så vacker att jag tappade andan. Hon var det vackraste jag någonsin hade sett i hela mitt liv och skulle aldrig någonsin se en vackrare person än hon. Hon hade långt blont hår och hennes ögon hade en nyans av mörk gyllenbrunt. Hennes hud var lika blek som Edward, Bella och Renesmee. Den blonda tjejen gick och satte sig på soffan vänd mot oss.

"Rose, where are the others?" frågade Bella henne. Den vackra kvinnan som hette Rose ryckte på axlarna.

"Rose, this is my new friend Kristen. Kristen this is Rosalie, my godmother and adoptive sister", berättade Renesmee upphetsat. Rosalie avfyrade ett underbart leende mot och jag slutade andas för några sekunder.

"It's really nice to meet you, Kristen", sade hon och hennes röst var kvar i rummet flera sekunder efter hon hade stängt munnen, så vacker var den. Jag hade inte en tanke på att svara.

"Is Alice home?" frågade Renesmee Rosalie.

"No, she's out with Jasper, Carlisle, Esme and Emmet", sade hon och suckade.

"Wait, are you here all alone?" frågade Bella.

"Yeah, you got a problem with that?" snäste Rosalie. "You're afraid that I'm going to go throw your clothes and see if you have something nice, don't think so. Sorry Bella, but you have horrible taste when it comes to clothes."

Bella skrattade och gick fram till Rosalie och gav henne en kram. Sedan gick hon och satte sig bredvid Rosalie.

"You could have called us and told that you were alone and needed some company", sade Bella och strök Rosalies arm.

"Thanks, but no thanks. I don't mind being alone, except for Emmet of course. But I just wasn't that hungry", berättade Rosalie. Bella och Renesmee sneglade på mig men sade inget.  Utan någon förvarning tog Renesmee tag i min hand och drog mig uppför två trappor. Det var knappt att jag ens behövde röra mina ben, hon drog mig med sådan kraft att jag nästan flög fram.

  Vi kom in i ett rum med en stor säng, lädersoffa och massa hyllor med musik och en avancerad stereoläggning. Väggarna var täckta med glas och man såg en flod utanför. Renesmee satte sig ner på sängen och drog mig med sig.

"This is my room", berättade hon. Jag tittade runt och log sen mot henne.

"It's awesome", sade jag och petade henne på armen. Renesmee log ett bländade leende och började kittla mig. Jag skrek och rullade ner på golvet. Renesmee fortsatte och kittla mig på golvet och efter några minuter slutade hon och vi låg bara på golvet och skrattade. Det var den härligaste känslan någonsin och för första gången jag hade flyttat till Forks kände jag mig bekväm. Vi skrattade tills någon knackade på dörren. Renesmee reste sig upp och tog ett skutt till dörren som gjorde att jag började fnissa. När hon öppnade dörren och såg vem det var kastade hon sig i armarna på honom. Renesmee kom in med besökaren. Hon höll honom i handen och den andra handen låg på hans arm.

"Kristen, This is my boyfriend Jacob."