Dem närmaste veckorna spenderade jag och Nessie tillsammans. Jag brukade sova över mer och mer hos henne och vi hade lika roligt varje gång.
Bella brukade göra vår mat men hon åt aldrig själv. och det gjorde heller inte nån av Nessies andra familjemedlemmar heller göra för den delen.  Nessie sade att dem åt senare.
Bella gjorde underbar mat och jag åt mycket mer än hemma. Jag brukade aldrig prata med mamma och James mer. Kanske för jag aldrig var hemma mer. Jag var med Nessie, Jake och hennes familj mer än jag var med mamma. Mamma var så upptagen med James att hon märkte mig knappt. Till slut orkade jag inte ens komma hem mer så jag tog bara mina grejer och flyttade in hos Nessie. Alla var riktigt snälla mot mig och tog hem mig som jag var deras nya adoptivbarn. Nessie var överlycklig att ha mig där och jag var lika glad över att vara där.
Men en sak visste jag; det var något som inte stämde med the Cullens.
Först, deras ovanligt bleka hud. För de andra, deras iskalla hud.(Något som jag hade vant mig vid, men det var en liten chock att först ta i Nessies stekheta hud och sen deras iskalla hud).
För det tredje, deras ögon ändrade färg och det var ju helt enkelt inte normalt. Men jag kunde helt enkelt inte sätta fingret på vad det var som riktigt var felet. Fast det var ju inte precis något fel på dem bara konstigt, ovanligt. Men inget som gjorde att jag satt uppe om nätterna precis. Man bara vande sig helt enkelt, eller jag gjorde det iallafall. Dem andra på skolan var nog rädda för the Cullens. Dem pratade iallafall aldrig med dem och mer och mer började jag tänka på engelska. Okej, inte så mycket. Det var fortfarande mer naturligt att tänka på svenska.

                                               
Vi tog Nessies bil - som vanligt - till skolan. Vi pratade på hela vägen - som vanligt. När vi kom fram kollade alla på oss -
som vanligt. Allt var vanligt med Forks nu. Det var som om jag hade bott här i hela mitt liv och inte bara i en månad. För
första gången var jag glad över att mamma hade träffat James och flyttat hit. Mamma tyckte det var bra att jag sov över hos Nessie. För henne var det sova över. För mig var det hemma. Mamma hade fullt upp med sitt jobb och
James men hon försökte att ringa varje kväll. Ibland bara sms'ade vi, men det var okej för mig. Jag hade aldrig tråkigt
med Nessie och Jake. Jag hade kommit Rose mycket närmre. Alice var också min vän men inte som Rose. Emmet brukade skämta med mig och Jasper pratade ibland med mig om det var något fel eller så, mest faktiskt när det var något som var fel. Som till exempel gjorde mig orolig eller ledsen. Men mest pratade jag om sånt med Nessie. Jag visste helt enkelt inte vad jag skulle göra utan Nessie.
"We are going to Jake after school, just so you know", sade Nessie och väckte mig ur mina dagdrömmar.
"Okay", svarade jag kort. Vi var påväg till hennes lektion. Min lektion började senare.
"See you in lunch", sade Nessie när vi hade kommit fram till hennes klassrum där hon skulle ha sin nuvarnande lektion Vi kramades och sen gick jag mot min lektion.

Fyra lektioner senare satt jag och Nessie tillsammans i matsalen.
Hon pratade på vad vi skulle göra hos Jake senare i eftermiddag. Vi hade visst blivit inbjuda på middag hos Sam och Emily.
De firade att Emily var gravid. Men det skulle bara vi eftersom dem andra av Emily och Sams kompisar hade redan firat det dagen före. Men då hade jag och Nessie inte kunnat och Jake ville inte gå utan Nessie och Seth hade haft en fotbollsmatch så det var därför han skulle vara med idag också istället för igår.

Resten av skoldagen flög iväg och plötsligt satt jag och Nessie och pratade i bilen påväg till Emily och Sams hus.
När vi kom fram träffade vi Jake och Seth utanför. Nessie sprang fram till Jake och kysste honom. Jag ville inte vara oartig och gick därför fram till Seth och skakade hans varma hand. Den var lika varm som Jakes.
För att inte verka blyg tittade jag in i hans bruna ögon och han tittade in i mina blåa ögon. Plötsligt stelnade Seth till.  Jake
och Nessie tittade på Seth. "I-" började Seth och släppte min hand. Men hans ögon släppte inte mina och det var sån beundran i dem. Som en mamma kollade på sin nyfödda bebis. Som en blind man som för första gången såg solen. Som.... Jake kollade på Nessie. Med kärlek.  
Jag kände mig obekväm med hans blick och kollade bort. Men jag kände fortfarande hans blick på mig. Jag sneglade på honom och jade rätt, han kollade fortfarande på mig.
"Seth?", sade Jake och satte hans hand framför Seths ögon med några centimeter ifrån och drog den upp och ner för att se om Seth var kvar. Seth puttade bort Jakes hand med tog inte ifrån hans blick från min.

Det hade varit en pinsam middag. Emily var riktigt söt och snäll och när Sam tittade på Emily påminde det mig om blicken som Seth hade kollat på mig genom middagen. Han hade inte slutat titta på mig, inte för en sekund.
Det var som om han inte kunde titta bort, rädd att jag skulle försvinna ellet något. Jag visste inte vad det var med honom
och jag kunde heller inte fråga honom. Det var jag alldeles för feg för.
Var Seth kär i mig? Men det kunde han ju inte vara. Jag menar vi hade ju bara träffats i några minuter och inte yttrat oss något. Hur kunde han vara kär i mig då? Men det var han säkert  inte. Han kanske bara tyckte om mig... tyckte att jag var snygg. Men herregud vad tänker jag på? Hur självisk kan man vara?
Det kanske bara var att jag hade något mellan mina tänder eller något.
"You're awfully quiet tonight, lots on your mind?" Nessie väckte mig ur mina dagdrömmar. "You know, I think Seth's in love with you", fortsatte hon och fnissade. Jag tappade hakan. Hade Nessie också sett det? Nessie började skratta ännu högre när hon såg mitt ansiktuttryck. Jag stängde min mun. "Do you really think so?" frågade jag tveksamt och tittade ut genom fönstret. Vägen flög förbi utanför.
"Absolutely, didn't you see the look he gave you all night?" svarade hon självsäkert.
"Yeah, but that could have been nothing." Jag tittade på Nessie igen och hon tittade på mig med höjda ögonbryn.
"I don't think so, then why would he even have bother to look at you all night?" Jag skrattade ett litet nervöst skratt.
"We just have to se, don't we?" Nessie sken plötsligt upp. "What it is?" Sen var det som om hon kom på att jag var där och skakade på huvudet. Hon kunde vara så konstig ibland men hon var iallafall min bästa vän och ingen - inte ens en pojkvän - kunde förändra det.


Förlåt att jag inte har lagt in ett nytt kapitel förrän nu men har börjat skolan nu i veckan så de har inte blivit så mycket skrivande och sånt för min del. Men ska försöka ändra det :)