Kapitel 3

Resten av dagen satt jag, Renesmee och Jacob och pratade och skrattade. Renesmee sade att jag skulle börja kalla henne för Nessie på grund av att alla hon gillade gjorde det. Det värmde mitt hjärta. Men sen var det dags att åka hem och det gjorde mig, uppriktigt sagt, ledsen. Jag orkade inte åka hem till mamma och James. Jag orkade inte sitta uppe på vinden och ruttna. Jag ville vara kvar hos Nessie och Jacob och deras värme.

Esme, Nessies adoptivmor, körde mig hem. Mamma var tacksam för hennes vänlighet och jag visste vad hon tänkte; hon skulle aldrig göra det själv. Esme tackade själv och kysste mig på kinden innan hon åkte.

Sedan var jag själv och jag gillade det inte. Jag saknade redan Nessie och hennes leende, hur hon kramade mig och tittade på mig. Jag visste att vi var bästa kompisar och att det inte fanns något som kunde sära på oss nu. Jag brydde mig inte om att hon var femton och jag sexton. Det var ju trots allt bara en siffra.

För att inte känna av för mycket av ensamheten gjorde jag mina läxor och somnade sedan direkt när jag gått och lagt mig.

I skolan dagen efter försökte jag och Nessie träffa varandra så mycket vi kunde. Efteråt kom Jacob och hämtade oss i Edwards bil. Han såg väldigt obekväm ut och sedan fick jag reda på att det var för att han brukade köra motorcykel och gillade det dessutom mycket bättre; att känna vinden i håret. Nessie sade att hon hatade det och att hon alltid var rädd att ramla av. Jag kunde förstå henne. Pappa hade brukat köra runt mig på hans i Sverige. När jag tänkte på det kände jag tårarna bränna i mina ögon. Jag sköt undan den tanken innan mina tårar började rinna, men Nessie hade sett hur mina ögon hade blivit tårfyllda och sträckte ut en hand och lade den på min kind. Jag hoppade till lite. Hennes hand var så varm, varmare än den borde vara. Jag såg på henne att hon skulle ta bort sin hand, men istället lade jag min hand över den så hon inte skulle ta bort den.

"What's wrong?" frågade hon ängsligt.

"Nothing really, just a bad memory", svarade jag henne och log. Hon log tillbaka.Jag släppte hennes hand, men hon höll fortfarande kvar sin på min kind och jag kände att hennes varma hand började brännas lite på min hud. Nessie bet sig i läppen och släppte sen sin hand riktigt snabbt. Jag öppnade min mun för att fråga vad som var fel men Jacob hann före mig.

"We're here", sade han och vände sig om och tittade på Nessie. "Nessie", sade han skrämt. Nessie tittade ner på hennes händer i hennes knä och en tår föll nerför hennes kind. Jacob sträckte fram hans stora hand och tog bort den. Sedan satte han tummen på hennes haka och hans pekfinger under och lyfte upp hennes ansikte. Hon stirrade rakt in i hans ögon och Jacob lutade sig fram och kysste Nessie på hennes läppar. Fast det var en snabb var den full av kärlek och passion och jag var tvungen att titta bort. Den kändes som en privat sak som dem verkligen inte borde göra bland folk.

"Can you drive Kristen home? I'm not feeling so good."

 Jacob nickade och några sekunder efter var Edward där och efter honom kom Bella. Edward öppnade dörren och slet ut Nessie. Han kramade hårt om henne och strök hennes hår. Bella böjde sig ner och Jacob rullade ner rutan.

"Drive her home, please", sade hon och Jacob nickade. Jag var så chockad, jag hade ingen aning om vad som hade hänt. Hade jag gjort något fel? Jag gick igenom vad som precis hade hänt och kunde inte komma på något speciellt.

Jacob startade bilen och backade ut. Edward höll fortfarande om Nessie, Bella stod bredvid och pratade med dem och smekte Nessies hår. Hennes andra hand låg på Edwards arm och Edward kollade på henne och sade något. Jag tittade ut igenom rutan där skogen svischade förbi. Jag kunde inte titta på den lilla lyckliga familjen, eller okej så lycklig var den kanske inte just nu, men ändå rätt lycklig. Okej, så det var en väldigt lycklig familj förutom nu.

 Var det jag som hade gjort något fel? Jag hade sagt nej innan, men nu var jag inte så säker längre