Kapitel 10

Eftersom jag och Nessie inte gick i samma klass hade jag kommit närme en tjej som hette Melinda. Melinda var väldigt söt (inte jämfört med Nessie såklart) och hon hade alltid ett leende på läpparna och små skrattgropar. Hennes bruna hår böljade nerför hennes rygg. Alla killar tittade trånande efter henne. Hon kunde bli kompis med vem som helst, vara tillsammans med vem som helst. Men ändå bestämde hon sig för att vara kompis med just mig som var så upptagen hela tiden för jag var med Nessie eller Seth. Ärligt talat visse jag inget om Melindas kärleksliv, kanske för jag inte ville berätta för henne om mitt. Det var en sak jag bara gjorde med Nessie. Jag kunde inte lita på någon annan så mycket som jag gjorde med Nessie och tanken på att någon annan skulle få reda på Seth var väldigt skrämmande. Jag visste att jag inte kunde gömma honom, men en del av mig sade att jag borde göra det. Bara ett tag till, tills jag var säker på att mina känslor för honom var sanna. Nessie hade redan berättat allt om imprinting för mig och nu var jag nästan expert på det. Jag log lite åt tanken.
"What are you smiling at?" frågade Nessie och drog tillbaka mig till verkligheten. Vi satt i hennes bil påväg till skolan.
   Jag log åt henne och började sen skratta. Hon tittade konstigt på mig, suckade och skakade på huvudet. Jag skrattade ännu högre och hon kunde inte låta bli att också börja fnissa. När vi kom fram till skolan gapskrattade vi. Jag gick ur bilen och gick runt den till Nessies sida av bilen.
"Todays first lesson?" frågade jag henne.
"Calculus, I think", svarade hon och log. Jag log tillbaka och tittade sen över skolgården. Melinda borde vara här nu och säga hej till både mig och Nessie. Fast jag och Nessie var så bra kompisar hade jag aldrig sett en skymt av svartsjuka från Melindas sida och det var jag väldigt glad över.
   Men hon borde verkligen ha varit här idag.
"Do you think Melinda is sick?" frågade jag Nessie oroligt. Nessie ryckte på axlarna och tog min hand. Hon drog mig över skolgården och in genom dörrarna till byggnaden där mattesalen låg. Jag träffade inte på Melinda på hela vägen till mattesalen. Hon kunde ju inte vara sjuk, hon var aldrig sjuk.
   Då fick jag syn på henne... men det såg inte ut som hennes vanliga jag. Hennes läppar var två raka streck. Hennes ögon var röda och hennes fina hår satt i en hängande hästsvans. Var detta verkligen Melinda? Melinda som jag hade känt i några veckor visserligen, men ändå? Jag drog i Nessies arm.
"Hey, what's happened with Melinda?" Jag nickade mot henne. Nessie tittade förvånat på mig.
"I thought you knew", sade hon och jag skakade förvirrat på huvudet. Hon suckade och satte ena handen på min arm.
"She is Seth's girlfriend... or was I should say", förklarade hon.
"What!?" skrek jag och alla vände sig om och tittade på oss. Jag drog Nessie närmare in till väggen och sade med normal röst "what?" igen.
"Sorry, I thought you knew. She was devasteted when he broke up with her yesterday. But I don't know if he mention you." Melinda kom passerade oss just då, men sen vände hon sig om och glodde på mig.
"You", sade hon med avsmak. Jag svalde ljudligt och tittade på henne. Vad skulle jag säga? Jag hade snott hennes pojkvän. Inte med mening såklart, det var inte mitt fel att Seth var tvungen att imprint på mig. Vad hette impring
egentligen på svenska? Vem kunde jag fråga det egentligen? Kanske en bi... Jag slog bort tanken på det. Hur kunde jag ens tänka en sån sak just nu?
"How could you? He was mine and you just just took him, didn't you?" nästan skrek Melinda åt mig.
"I think I should go to class", viskade Nessie i mitt öra. Jag tog ett stadigt tag i hennes arm och viskade tillbaka.
"Sorry but I need someone who can protect me." Sen svalde jag ljudligt igen." Melinda, please listen to me. It wasn't like that. We couldn't help it."
"We!?" skrek hon. Jag visste att det var fel ordval men det var ju inte bara mitt fel.
   Flera personer hade samlats runt oss och tittade på vårt lilla drama. Det var antagligen dagens höjdpunkt; att en stackars tjej hade fått sitt hjärta brytet av sin bästa kompis.
"Melinda, I'm sorry, I couldn't help it and he couldn't help it either. I'm so sorry. I didn't know, okay?"
"But your best friend knew", fräste och jag tittade förvånat på Nessie. Varför hade hon inte berättat detta för mig innan? Jag visste svaret på det direkt som jag tänkte det. Det fanns ingen återvändo ändå så och hon ville verkligen att jag skulle få veta hennes familj hemlighet... som Melinda aldrig skulle få reda på. Det var emot reglerna.
"But didn't you and Seth some problems?" frågade Nessie osäkert. Melinda glodde på henne med intensiva ögon.
"What do you know about it?" frågade hon syrligt. Nessie sträckte upp händerna som talade om att hon inte hade något med det att göra.
"How could you?" sade Melinda sorgset och jag hörde nu hur mycket jag faktiskt hade sårat henne. Jag såg tårarna rinna nerför hennes kinder. Jag sträckte fram armarna och hon gjorde likadant. Sen kramade vi om varandra.
"I'm going to fix it, I promise. I'm so sorry", viskade jag i hennes öra. Jag visste exakt hur jag skulle fixa det, men det skulle bli otroligt jobbigt det visste jag och jag visste också att jag var tvungen att göra det imorgon.