Kapitel 12

"Are you really sure about this?" frågade Seth mig nog för hundrade gången. Vi stod utanför dörren på hans veranda och pratade lite innan jag skulle åka hem. Nessie skulle komma vilken minut som helst och hämta mig, hon stod nog redan bakom det ena hörnet och tjuvkikade.
"Positive", försäkrade jag honom för hundrade gången.
"I just want you to be happy", sade han och kramade om mig.
"I am happy only if I can be with you, without you I am unhappy." Han kysste mig på hjässan och släppte mig sen. Precis då hörde jag en bil bakom mig. Jag vände mig om och såg Nessies bil, men bakom ratten satt inte hon utan hennes pappa och bredvid honom satt hennes mamma. I baksätet satt Nessie och Jacob och flinade. Jag kysste Seth snabbt och sprang sen nerför stengången. Jag öppnade bakdörren och blängde på Jacob som satt närmast. Han flyttade sig snabbt. Jag skrattade och satte mig bredvid honom. Nessie sträckte armen över Jacob och tog min hand och kramade den.
"Good idea", sade hon och jag tittade förvirrat på henne. Hon skrattade och pekade på Edward. "He told me." Jag
skrattade och Edward startade bilen och körde iväg. Jag vände mig om och vinkade adjö till Seth. Det var skönt att veta att det inte skulle vara sista gången jag såg honom.
   När vi kom närmare huset kunde vi se Alice stå nedanför trappan med något i händerna. När jag hoppade ut ur bilen kom hon fram till mig och räckte fram det hon hade i händerna; det var en telefon. Jag tittade på henne med rynkade panna.
"It's your Mom", förklarade hon. Jag gapade men stängde munnen snabbt och tog telefonen. Alla andra försvann in i huset.
"Älskling, snälla forgive me", började mamma när hon hörde mig andas i andra luren. Jag andades snabbt och
oregelbundet, jag hade inte hört av min mamma på flera veckor och jag kände både saknad och raseri inom mig. Jag tittade upp mot huset och såg Nessie stå i fönstret och titta oroligt ner på mig. Jag försökte le men det liknade mer en grimas. Jacob kom efter ett tag och drog in henne i huset igen. Jag suckade och tittade ner i marken. "Mamma. Jag har inte pratat med dig på flera veckor. Du var så upptagen med James att jag inte kunde stå ut och när jag sade att jag flyttade till Nessie sade du ingenting."
"Jag kunde ju inte säga något, du bara flyttade ju. Tog bara ditt pick och pack och flyttade", försvarade mamma sig. Jag gick bort och satte mig på det andra trappsteget under tiden hon pratade.
"Har du hört talas om en telefonkatalog? Jag tror säkert att Nessies familj står med i en sådan." Mamma suckade på andra linjen och jag suckade med henne. Varför skulle hon just ringa nu? Efter flera veckor? Det måste finnas en hake.
"Okej, jag ringde inte för att tjafsa med dig. Jag ringde för att säga att det inte funkar med James och att jag tänkte flytta hem till Sverige igen." Jag tappade hakan och satt och gapade i flera minuter. Det snurrade runt i mitt huvud och massa röster som skrek saker till mig. DU KAN INTE ÅKA! VAD KOMMER HÄNDA MED DIG OCH SETH? DIG OCH NESSIE? DU KOMMER SAKNA DIG TILL DÖDS. KOMMER DET BLI BÄTTRE I SVERIGE TROR DU? FÖR DET TROR INTE JAG.
"Shut the fuck up!" skrek jag rakt ut i luften. Jag visste inte varför jag skrek på engelska, det bara blev så. Det kändes så normalt kanske för jag hade pratat engelska i flera veckor redan.
"Kristen?" hörde jag Nessies välkända röst bakom mig. Jag vände mig om och insåg då att tårar hade krupit nerför mina kinder. Jag torkade snabbt väck dem och vände mig om så jag stirrade rakt fram igen.
"Kristen? Kristen? Hallå? Kristen, hörde du vad jag sade? Jag ska åka tillbaka till Sverige och du ska följa med mig", sade mamma i luren. Jag blev så arg att jag inte tänkte mig för. Jag slängde iväg telefonen allt vad jag orkade. Den landade några meter ifrån mig. När jag kom vad jag precis hade gjort satte jag handen över min mun, vände mig om och tittade på Nessie.
"I'm so sorry for the phone", mumlade jag. Hon slog med handen i luften och kom och satte sig ner bredvid mig.
"Ash, it was just a lazy trow though." Jag skrattade och hon lade ena armen om mig. Jag lutade mig mot hennes axel. Hon var otroligt varm.
"Talk to me", sade hon och jag talade om för henne att mamma skulle åka tillbaka till Sverige och att jag var tvungen att följa med, hon var ju fortfarande min vårdnadshavare och jag kunde inte bo på andra sidan jordklotet utan henne.
"But what if grandpa and grandma adopt you?" frågade Nessie. Jag funderade på det ett tag.
"I don't think my Mom will agree to that", sade jag sedan sorgset.
"Why not? She has ignored you for the last past weeks. We can go to a judge and tell them all about this but of course first you can talk to your Mom and see if she will agree to it or not", sade Nessie. Jag nickade och log mot henne. Vi kramade om varandra och gick sedan in och pratade med Carlisle och Esme. Dem gick med på det bara om min mamma gick med på det. Så jag hoppades innerligt att hon nu skulle göra det.
   Esme sade till Emmet att köra och köpa en ny telefon och det gjorde han. När han kom tillbaka ringde jag min mamma och berättade om vår plan. Men i slutändan gick hon ändå inte med på det och en vecka senare satt jag på ett plan hem till Sverige.