Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för jag har inte varit mer aktiv på bloggen, men det har varit väldigt mycket just nu men jag ska försöka hinna med den. Här har ni ett litet tröstpris det sjätte kapitelet av Poisonous life. Jag har inte så mycket tid att skriva pågrund av skola och kompisar men ska verkligen försöka sköta mig.

Här har ni, enjoy!

Kapitel 6

Allt var helt konstigt efter det. Renesmee envisades med att jag skulle följa med henne till La Push och träffa Jake. Men jag kom alltid på någon ursäkt och jag kunde se hur hon blev mer besviken för varje ursäkt som blev till.

Varför jag inte ville åka dit var för Seth. Han skrämde mig lite med sin intensiva blick men jag visste att det inte skulle ta lång tid innan Nessie släpade upp mig till La Push och jag hade rätt.

En vecka efter mina dåliga ursäkter sade Nessie till på skarpen och lät mig veta hur mycket det betydde för henne när jag följde med henne.  Jag bad om ursäkt och gav med  mig på köpet.

Så på lördag morgon satt vi i bilen påväg till Jacob (och Seth, fast Renesmee inte hade nämnt hans namn). Jag hade rätt. I fönstret till Jacobs hus stod Seth och Jacob och tittat på oss när vi kom. Jag suckade och blängde på Renesmee och hon tittade på mig ett underbart leende som gjorde att jag sänkte min blick. ”Why are you doing this to me, Nessie?” frågade jag och Renesmee skrattade. Hon öppnade bildörren och hoppade ut. Jag gjorde likadant.

Jacob och Seth kom och välkomnade oss vid dörren. Seth tittade bara på mig och log. Jag kunde inte låta bli att le tillbaka och i ögonvrån såg jag Renesmee le ännu större. Sen viskade hon något till Jacob och han nickade. Renesmee tjöt till och jag hoppade till. Jag tittade frågande på henne men hon log bara mot mig.

”Me and Jake has something to do in the garage”, sade hon och tog tag i Jakes hand och drog ut honom. Jag tittade efter dem och sen på Seth. Hans ögon lyste av beundran och jag rodnade och tittade bort.

”Do you want to sit down?” frågade han och jag nickade. Han tog mig hand och en elektrisk stöt for igenom hela min kropp. Jag hoppade till en aning.

Seth drog med mig till Jakes vardagsrum och jag satte mig bredvid honom i soffan. Han lade armen om mig och det kändes underbart... men för snabbt. Jag tittade på Seth och hans underbara leende. Hans hår var rufsigt och urläckert. Jag svalde hårt för att få bort känslan. Kunde jag verkligen vara förälskad i honom? Plötsligt reste han sig upp och jag ville bara dra ner honom i soffan igen. Men han gick ut i köket och kom tillbaka med en lång svart ask.

”I would like you to have this”, sade han och gav mig asken. Jag började rodna igen och tittade ner på asken I mina hander. Sen öppnade jag den och ett fint halsband låg inuti. Det hade ett svart läderband och i satt en vargberlock. Jag flämtade till. Det var hur vackert som helst. Seth satte sig ner igen.

”Do you like it?” Jag nickade och Seth tog asken från mina händer. Han tog upp halsbandet och jag satte mig med ryggen mot honom och lyfte upp mitt blonda hår. Han satte på mig det och jag släppte ner mitt hår och vände mig och tittade han rakt in i ögonen och jag drunkade. Jag tittade ner på mitt halsband och pillrade på berlocken. ”What do the wolf stand for?” Han ryckte på axlarna och jag fnissade. ”I like it anyway.”

”You do? You really do?”

“Of course, it’s beautiful, Seth. I mean it.” Seth log och lutade sig närmare mig. Jag lutade mig också närmare. I mitt huvud var det upp och ner. Var detta rätt? Borde jag kyssa honom? Gillade jag honom verkligen? Han gillade mig, det visste jag och i den stunden visste jag att jag också gillade honom. Riktigt mycket. Men var detta verkligen rätt? Och plötsligt var mitt huvud tomt förutom en sak. Seth. I mina tankar gick det runt bilder på honom när hans läppar mötte mina. Jag tog upp min hand och tvinade in den i hans hår och tryckte mig närmare honom. Seth lade sin hand på min rygg och tryckte mig närmare också.

Plötsligt hörde jag ett harklande och ett fnissande. Jag drog mig kvickt undan från Seth fast jag inte ville. Hela jag ville ha honom men bakom soffan stod Jacob och Renesmee.

”Have you told her?” frågade hon Seth och han skakade på huvudet. Sen såg Renesmee antagligen mitt halsband och lutade sig närmare mig. ”But you gave her the necklace.” Hon rätade på sig och tittade förvirrat på Seth. Han nickade.

”I hadn’t a chance to talk with her about that”, sade han och jag fattade ingenting. Vad var det han ville berätta för mig? Jag tittade på Seth och han log. Jag log tillbaka och tvingade bort känslan av att vilja smeka hans kind. Som om han kunde läsa mina tankar smekte han min kind och jag ryste till. Jacob klökte och Renesmee blängde på honom.

”Don’t do that, she’s my best friend and this is the only way she can know my secret, behave please.” Jacob nickade och kysste henne I pannan.

“What secret?” frågade jag och tittade frågande på Renesmee. Hon suckade och tittade på Seth.

”Seth has something he wants to tell you”, sade hon och tittade på Seth. Seth suckade och nickade.