Kapitel 21

Carlisle och dem andra pratade med Taylor om vad hon visste och sen vad det gick ut på att veta om deras hemlighet. Jag kunde knappt lyssna. Bella stod och höll mig under hela tiden och det var nog bra för annars skulle jag ha ramlat ihop. Jag kunde knappt hålla uppe mina ögonlock.

”Did you tell your mother that Taylor is staying over as well?” viskade Bella i mitt öra. Ärligt talat kommer jag inte ihåg, men jag har för mig jag gjorde det. Så jag nickade, rädd att mina ord skulle svika mig.

”Edward, should we take her to our house or your room?” frågade hon Edward som stod bredvid oss.

“My room, I don’t think she could make it to our house”, sade Edward och Bella nickade. Sen svingade hon upp mig i hennes famn och sprang uppför trapporna. Hon lade mig ner i den stora sängen i Edwards rum och innan hon ens hade hunnit lägga täcket på mig hade jag somnat.

Jag vaknade nästa dag av en varm hand som smekte min kind. En alldeles för varm hand. Jag log utan att öppna ögonen.

”Good morning”, viskade Seth i mitt öra.

”Good morning”, sade jag och öppnade ena ögat. Han log mot mig och jag blundade igen och rullade över till rygg. Sen sträckte jag mig så mina händer slog i karmen.

”Breakfast, then school”, sade Seth och tog tag i mina händer och drog upp mig i sittande position. Jag plutade med läppar.

”I don’t wanna go to school”, sade jag surt. Seth skrattade mig och började kittla mig. Jag kunde inte hålla mig utan jag började skratta och slängde mig bak på rygg. Seth puttade på mig så jag åkte ner på golvet.

”Hey”, utbrast jag förvåntat.

”Sorry”, sade Seth och tittade ner på mig från sängen. Jag blängde på honom. Men han bara skrattade och klappade mig på huvudet.

”I race you to the kitchen”, sade jag och reste mig snabbt upp. Utan att höra hans svar rusade jag ut ur Edwards rum och nerför trapporna. Jag hörde Seth bakom mig och skrattade.

”What’s the rush?” frågade Alice när jag sprang förbi henne i trappan. Men jag skrattade bara och svarade inte henne. Jag kom före Seth till köket. Kanske för mitt orättvisa försprång, but who cares? Jag märkte att Seth inte gjorde det. Fast det var orättvist för han var inte andfådd och det var jag. Han bara rufsade mig i håret när han kom till köket. Jag satte mig ner bredvid Nessie vid köksbordet.

”Did you sleep well tonight?” frågade hon mig och jag log och nickade mot henne. Fortfarande andfådd.

”You?” frågade jag och hon nickade. Bella kom och satte ner en tallrik med pannkakor.

”Are you going to school today?” frågade Renesmee.

“Yup. Mum has already called them”, sade jag blinkade till henne. Hon fnittrade och tog en pannakaka. ”By the way, what happened to Taylor yesterday?” Renesmee ryckte på axlarna och tog ett bett av sin pannkaka.

”What? Who?” frågade Seth förvånat. Jag kom på att han inte visste något om Taylor.

”Taylor my new sister find out what Nessie and the rest of the Cullens were”, förklarade jag. Seth tappade hakan och jag visste inte vad jag skulle säga mer eftersom jag inte hade varit på bästa möjliga humör igår. Jag kom inte ihåg mycket eftersom jag hade varit så trött när dem pratade med henne.

”We talked to her and she’s not going to tell anyone because we told her what would happen with her then and she didn’t like it. We couldn’t help it but to scare her. That’s the most effective way to keep someone to shut up”, sade Bella och räddade mig.

“But you didn’t scare Kris, right?” frågade Seth oroligt. Bella suckade och himlade med ögonen.

”No of course not because you imprinted on her, that means that she has a right to know about us. Nessie was really lucky to find a friend who got imprinted on a werewolf”, sade Bella och flinade.

“But if I remember it right she got imprinted after we became friends”, sade Renesmee och slukade sin sista bit av pannkaka. Jag hade inte tagit någon och just i den minuten kurrade min mage. Så jag tog en pannkaka och slukade den nästan hel.

Taylor hade inte fått stanna och jag tror heller inte att hon ville stanna. Mamma var inte sur på mig, hon förstod att jag ville vara med Nessie lite mer. Taylor berättade heller inte att hon hade varit hos the Cullens och det var jag glad över. Dem behövde inte veta att Taylor var livrädd för min bästa kompis familj. Jag undrade om jag kanske kunde berätta för Taylor om Seth men sen kom jag på att Bella hade inte fått reda på det fast hon visste om Edward och hans familj. Det fanns ingen deal där inte. Men om nu vampyren bestämde sig för att berätta om den andra verkade det okej. Ärligt talat visste jag inte vad som hände om man fick reda på varulvarna. Jag menar dem hade ju ingen Volturi eller hade dem det? Jag var inte säker och jag ville heller inte fråga Seth, det var lite pinsamt. Jag ville tänka på honom som normal och vanlig människa och jag visste att han också ville att jag skulle tänka så. Han ville inte att jag skulle tänka på honom som onormal eller inte människa för det var just det han var. Han var normal och en människa.

   Men iallafall så körde vi förbi mamma för att jag skulle kunna ta mina skolsaker. Kläder hade jag redan fått låna av Nessie, tack och lov. Jag var inte personen som gick i samma kläder dag efter dag. Utan jag gillade att byta varje dag och duscha. Fast jag hade inte problem med personer som inte var som mig. Alla var annorlunda. Om någon skulle veta det så skulle det vara jag.

   Jag tog min skolväska i mitt rum och rusade ner till Nessie och Edward som satt i hans volvo. Edward brukade inte köra oss hem men han ville hålla ett öga på Taylor och jag anade att han skulle följa efter Taylor och se vad hon tänkte. Jag var faktiskt glad över att Edward inte kunde läsa mina tankar. Men man visste aldrig, han kanske gick och lärde sig svenska någon gång utan att jag visste det och sen kunde han läsa allt jag tänkte på. Rätt läskigt faktiskt ändå att inte ha något privat. Tur för Bella att hon hade sin sköld. Men ändå tror jag det skulle ta ett tag för Edward att lära sig svenska, jämfört med engelskan var det ett rätt svårt språk om man inte kunde det då. Jag visste hur svårt jag hade att lära mig spanska och det är rätt enkelt ändå. Fast visserligen hade han oändlig tid att lära sig det.

   Edward släppte av oss framför skolan och vinkade hej då. Vi vinkade tillbaka och Nessie pussade honom på kinde. Sen var han borta. Vi gick hand i hand in i skolan. Men vi hade inte våra skåp på samma plats eftersom vi inte gick i samma klass. Jag öppnade mitt skåp och lade in min väska och jacka.

”Hi”, sade en glad och bekant röst nära mig så jag hoppade till. ”Oh, sorry. I didn’t mean to scare you.” Jag vände mig till vänster och stirrade in i ett par bruna ögon. Det bruna var inte fin så som Nessies bruna ögon, det var en riktig fin brun nyans inte denna. Jag hade inte bruna ögon utan havsblåa, jag hade ingen aning om varför jag tänkte på det. Men dem bruna ögonen tillhörde Melinda. Var inte Melinda arg på mig?

”Hi”, sade jag osäkert. Jag ville verkligen inte såra henne igen och jag ville heller inte att hon skulle såra mig.

”How was it in Sweden? I missed you, you know”, sade hon. Jag spärrade upp ögonen.

“Eh, it was okay. You did?” frågade jag häpet.

”Of course, you’re my best friend. So I was thinking you wanna come home to me after school and tell me everything that happened in Sweden, then I can tell you everything that happened here while you were gone”, sade Melina och log så hennes skrattgropar syntes. Där var Nessies skrattgropar också sötare, hur kunde jag inte ha märkt det förut? Melinda var som en kopia av Nessie, bara att Nessie var halvvampyr och jag var säker på att Melinda inte var. Men jag visste inte hur jag skulle svara på Melindas fråga förutom ett stumt nickande.

”Great, my mother is coming to pick me up after school so we can like meet outside in the parking lot. I’m sure you have to tell your mother and Renesmee too”, sade hon och log ännu bredare. Var detta ett trick för att få mig iväg från Renesmee, då kunde hon ju fortsätta att drömma. För det skulle aldrig hända. Eller så handlade det om Seth igen men hon hade inte nämnt Seth. Oh nej, tänk så hade hon varit med Seth under tiden jag hade varit borta. Nä, han skulle aldrig göra något sådant. Men man vet aldrig vad Melinda kan ha gjort för att få honom att gilla henne igen. Bättre än mig. Men Seth hade imprinted på mig och inte på Melinda och därför var hans känslor starkare för mig och jag kommer ihåg att Renesmee har sagt att en varulv som har imprinted(jag måste verkligen lära mig det svenska ordet för imprint) på någon inte ser någon annan. Men gällde alla?