Poisonous life uppföljaren
"Killen tittade rakt på mig och jag log mot honom precis innan jag trillade. Detta var en del av min lilla jakt, tro mig jag trillar aldrig normalt sett förutom när jag fejkar det eller när Leon puttar mig. Men som alla andra gånger gick killen på det.
”Åh, gud, hur gick det?” sade han och hukade mot mig. Det var kallt, molnigt och blåsigt ute. Annars skulle inte jag vara ute. Min kappa hade åkt undan mina ben så han kunde se mina långa ben som just nu var svarta pågrund av mina nylonstrumpor. Jag hade en svart kjol med rosa mönster på och ett rosa linne som också visades. Men jag hade såklart inte skadat mig och därför kunde jag lätt ta tag i killens händer och låta honom dra upp mig.
”Det gick bra, tror jag. Gud, vad klumpig jag är. Just när jag ser en söt kille. Så typiskt mig”, klagade jag högt. Fejk, såklart men det visste ju inte han.
”Det är lugnt. Behöver du hjälp någonstans?” Gud vad han var trevlig. Detta var ju alldeles för enkelt. Jag hade kollat ner i marken hela tiden för att nu få den fulla effekten. Jag slängde upp med mitt huvud så mitt hår kom i hans ansikte. Sen tittade jag honom rakt in i ögonen och jag kunde se han smälta inombords.
”Följ med mig”, sade jag och lade handen på hans kind. Det här funkar inte alltid, men jag kunde riktigt lukta att han var oskuld och ni vet vad oskulder alltid tänker på när dem träffar en ung snygg oemotståndlig tjej som mig. (Inte för att skryta nu, men det är sant.) Men lätt som en plött följde han med mig till min bil och jag satte honom i baksätet. Sen tog jag upp en spruta morfin och injicerade honom med den."
Haha, det första jag tänkte på när jag läste sista meningen var: "Va fan vad taskigt!";P HahaXD