"Men han ska iallafall inte stanna länge till. Du kan säga till honom att försvinna nu, men du ska stanna, unga dam. Glöm att du ska följa med din mamma. Du får faktiskt inte vara så taskig mot Emilia, hon har inte gjort dig något." Jag fnös och tog Seths hand. Pappa blev illröd i ansiktet när han såg det. Jag ignorerade honom och tog min lilla väska på sängen och gick trängde mig förbi pappa med Seth hack i häl. När vi kom ner från trappan gapade Emilia men mamma såg bara lite chockad och misstänksam ut. Jag tog mammas hand och släpade ut henne till bilen. När vi var ute släppte jag hennes hand och hon gick in och satte sig i förarsätet. Jag slängde in min väska i kofferten och sen satte jag mig i baksätet med Seth.Jag lutade mig mot hans axel och han lade sin ena hand på min kind, det kändes skönt samtidigt som det var alldeles för varmt för den här temperaturen i Sverige. Det var lättare i Forks eftersom det var mycket svalare där än här. Men jag klagade inte. Seth var här tillsammans med mig och jag älskade honom mer än jag hade gjort innan.
Mamma stanande bil på uppfarten till mormors villa. Hon suckade och vände sig om mot oss.
"Vad ska vi säga till din mormor?" frågade hon mig. Hon kunde ha sagt det på engelska så att Seth också skulle ha förstått, men eftersom hon inte gjorde det förstod jag att detta var ett samtal som hon ville hålla mellan henne och mig.
"Behöver vi säga något?" frågade jag henne dumt.
"Men lilla gumman, tror du inte att din mormor kommer se när en stor kille går in med dig på armen?" Jag skrattade till men mamma tittade allvarligt. En blick som sade "Det här är verkligen inte roligt, Kristen, skärp dig och ta detta på allvar." Så det gjorde jag.
"Vi berättade helt enkelt sanning; att Seth är min pojkvän och har kommit på besök i några dagar."
"Låter okej i mina öron, men det är inte i mina öron det ska låta okej i", sade mamma. Men sen suckade hon och gick uppför den lilla grusgången till mormors hus. Jag gick bredvid henne med Seths arm om mig.
När vi kom in i hallen stod mormor där och väntade på oss. Mamma hade antagligen berättat för henne varför hon skulle till pappa. När hon fick syn på Seth ramlade hon nästan omkull. Hon fick ta tag i byrån som stod några centimeter framför henne. Jag ville nästan dra ut Seth därifrån igen men stod emot. Jag ville ändå att hon skulle se honom och iallafall gilla honom eller bara acceptera honom. Precis som hon hade gjort med dem flesta av mina andra killar. Hon hade älskat Linus. Tanken på Linus gjorde nästan att jag ramlade. Han hade verkligen blivit besviken på mig när jag berättade om Seth för honom. Jag slog genast bort tanken på Linus, jag skulle ju inte gå och tänka på mitt ex när jag var tillsammans med min pojkvän. Jag skulle aldrig tänka på honom. Jag försökte föreställa mig Seth som mitt ex men det gick inte.
Under tiden jag hade stått och tänkt på Linus och Seth hade mamma börjat förklara för mormor. Mormor hade lugnat sig och gick fram till mig och Seth nu. Jag släppte Seths hand som jag hade tagit tag i precis innan vi hade gått in och träffat mormor. Jag tog några steg fram och kramade om mormor. Sen släppte hon mig och tittade på Seth. Hon gick fram några centimeter till så hon var lite närmare Seth och skådade honom från topp till tå, sen helt plötlisgt inget varken jag eller mamma hade kunnat se, kramade mormor om Seth. Jag undrade vad sjutton mamma hade sagt till mormor innan när jag dagdrömde. Jag svor lågt för mig själv att jag inte hade varit mer uppmärksam innan.
"Uhm", harklade jag mig. "Jag tror att jag och Seth ska gå till mitt rum med mina väskor." Jag hade glömt att dem fortfarande låg i bilen som stod på uppfarten.
"Vilka väskor, kära du?" frågad mormor mig efter hon hade släppt Seth.
"Eh... dem i bilen", svarade jag. Mamma fnittrade och lade händerna på mina axlar.
"Jag hämtar dem gumman", sade mamma och kysste mig snabbt på kinden.
"Jag måste gå upp på mitt rum och se hur de ser ut, okej mormor?" Mormor log stort mot mig och nickade uppmuntrande. Jag log tillbaka och tog Seths hand igen. Sen nästan sprang vi uppför trappan och in på mitt rum. Jag stod lutad mot dörren medan Seth gick och satte sig på min säng. Jag torkade mig dramatiskt i pannan precis som om jag hade svettats riktigt mycket men älrigt talat hade jag inte svettas ett dugg. Jag hade nästan bara stått och dagdrömt som vanligt.
"I'm sorry about that", ursäktade jag mig till Seth. Det var verkligen oartigt av oss att faktiskt prata svenska när han inte förstod ett dugg av vad vi sade. Jag kunde ha sagt vad som helst framför honom och han skulle inte veta att jag hade sagt det. Inte för jag skulle någonsin göra det om jag fick chansen som jag faktiskt precis hade haft.
Någon knackade på dörren, först trodde jag att det var mormor. Men sen hörde jag mammas röst som sade att hon hade hämtat mina väskor och att hon ställde dem här utanför så länge. Jag ropade ett tack och sen försvann hon. Jag kunde höra trappan knarra när hon gick ner. När jag var helt säker på att den hade slutat att knarra alla dem 24 knarren gick jag och satte mig bredvid Seth på sängen. Han drog mig intill sig och tog ett djupt andetag.
"It has been to long since I hold you like this", viskade han förföriskt i mitt öra. Jag fnittrade och lyfte mitt huvud och kysste honom. Han kysste mig tillbaka och jag tvinade mina fingrar in i hans hår medan hans händer tryckte mig närmare honom. Han lade sig ner på min säng och drog med mig så jag lade över honom. Jag kysste honom igen men lade mig sen ner bredvid honom och andades snabbt. Jag kunde både höra mina hjärtslag och hans hjärtslag. Jag lade mig på sidan om honom och lade ena handen över hans bultande hjärta. Han lade armarna om mig och viskade det mest oförförsika någonsin.
"You have to come home." Det förstörde hela stämningen eftersom jag tyckte jag var hemma, men såklart var det inte så i hans ögon. I hans ögon var vi båda långt från home. Home var Forks och just nu var vi i Eslöv.
"Why?" frågade jag honom lite surt. Han hörde det sura i min röst och skrattade eller för att det var så uppenbart.
"Because I miss you... and Nessie, especially Nessie even Jakie miss you and the whole Cullen family; Edward, Bella, Carlisle, Esme, Emmet, Jasper, Alice, Rosalie everyone." Jag suckade, det var inte så lätt att bara knäppa fingrarna och åka till dem. Jag kunde inte bara lämna min mamma i Sverige.
"Seth, I can't go back, not without my Mom. I'm not eighteen yet, I'm only seventeen." Han suckade denna gången.
"But what about your Mom come with us?" Jag skrattade. Aldrig att mamma skulle åka tillbaka till USA. Visst älskade hon USA men hon hade inget som höll henne knuten där längre förutom hennes intresse men det var bara ett litet intresse.
"It will never work, Seth. Never", sade jag uppgivet. Jag begravde mitt ansikte i hans bröstkorg och försökte låta bli att snyfta. Vad skulle jag inte göra för att träffa Nessie igen?
"You can at least ask your Mom, can't you?" frågade han mig. Jag ryckte på axlarna.
"Probably", svarade jag.
"Well, then go and do that", sade han uppmuntrande. Jag suckade och reste mig upp. Jag gick ner till mamma och mormor och frågade. Hon gick inte med på det.