Into the Sea, kap. 7
Om ni inte kommer ihåg vad som hände i förra kapitlet så har jag kopierat slutet av det:
Seth was fast and he was walking by my side after only half a second. “What are you goin’ to do?” he asked curiously.
“My best friend home in Detroit is flyin’ here.” I walked through the front doors and saw the whole group – well the ones who still went to school plus Jake – standing in the parking lot, probably waiting for Seth.
“Maybe you could take… him or her… down to Firs Beach a little earlier so we can get to know… him or her?” Seth asked.
“FYI, her name’s Becky, and I don’t think we’ll do that.” I was on my skateboard, rolling out of the parking lot, before Seth had time to say anything else but I could hear Nessie say: “She at least talked to you.”
I went straight to Little, Little Bay – that’s what Becky and I named it – after school. I only stopped by my room to leave my gym clothes and take my bikini instead.
Okej, då kommer kap. 7:
Chapter 7
25th September, 12.15
Dear diary,
Right now I’m sitting on a bench outside the airport. Like I told ya before Becky’s coming 2 visit me 4 the week! Yay! We’re goin 2 have a blast! Her plan should arrive in about 5 minutes, but I’ve been here for half an hour already. I was bored so I figured it might B funnier 2 B bored here than at home, and I was right – here there are a café :) and I didn’t drink water, haha, instead I took a cup of hot chocolate and a chocolate muffin. It tasted like heaven :P
I wonder if Becky has changed a lot, but I guess not, it has only been a week. I can’t stop wondering if I should tell Becky bout me, or if I should just let her think everything is normal. But that wouldn’t be fair 2 her, she’s my best friend and she deserves 2 know! I think I’m goin 2 tell her, but IDK how – I can’t just walk up to her and say: ‘hi, Beck, ya wanna know somethin? I’m a mermaid! Yep, it’s true, ‘kay, wanna go get some ice cream?’ yes, I’m goin 2 do that! *note the sarcasm*. But seriously, she’s goin to be here in a couple of minutes and I have no idea of how to tell her, maybe I could, like, show
“Sam!” I looked up from my diary, towards the front doors of the airport. There stood a 16 year old girl with straight, brown hair, almost white skin and glasses. She held one big suitcase in either hand plus one shoulder bag that was hanging over her right shoulder. On her mouth she had the biggest smile ever, no; wait, when I saw her I think I got the biggest smile ever.
“Beck!” I screamed. I took my diary in one of my hands and ran towards her. I was careful not to run too fast but it only took a couple of seconds before I slammed into her.
“Ow!” She exclaimed but hugged me back as I put my arms around her.
“It’s so good to see ya.” I said happily when she pulled back.
Becky smiled at me. “You too, everything alright around here?” She asked. She took a hold of her suitcases again – which she had had to let go of to hug me – but I took one of them from her and we started walking towards the nearest bus stop.
“Yeah… hey, we’ve been invited down to a beach called First Beach tonight.” When I said that I mentally slapped myself in the face and then banged my head into a wall, now Becky of course would want to go and I had told Seth we wouldn’t. Not that he wouldn’t get happy if we showed up, but I didn’t really feel like going.
“Yay!” Becky said. “A beach party, sounds like fun.”
“Um… it isn’t really a party, they’re having a bonfire and invited us to come before it so they could get to know you.” I said and made sure she heard the ‘before’ part. “They’re probably just planning on talkin’ and swimmin’ for an hour or so, we don’t have to go.”
“Let’s just bring your iPod and make it a party.” Becky said cheerfully as we reached the bus stop.
“Eh… I’m not even sure I want to go…” I said and put down Becky’s suitcase on the ground. “I, like, had a fight with the group who’re goin’ to be there and they want to make up but I’m not sure I wanna do that yet.”
“When was the fight?” Becky asked. She didn’t sound as cheerful anymore but when I answered her smile came back.
“Last Tuesday.”
“That’s long enough, you should take me there and at least see what happens.”
The bus came and we got on. We sat down at the end of the bus where there were five seats – Becky sat by the right window, beside her we put all her bags and I sat in the middle seat.
“’Kay, we can go.” I said.
“Yay!”
Since both of us are 16 and Becky had a driver’s license we got to take my parents car to First Beach. They weren’t that happy I was goin’ to La Push, but I had Becky with me so they figured it would be okay. Becky had made me bring my iPod and my iPod speakers so we could listen to music and even if – for her – it was very cold in the water she had decided to be in the water for at least ten seconds sometime while we were there. All the other time she was planning on tanning. She had also made me come with her to a grocery store to buy strawberries, apples, bananas, pineapples – canned – and soda in La Push.
When we arrived at First Beach there weren’t many people there. It looked like two groups of kids at about four people in each, but they weren’t at the cliff-side of the beach, where we put our stuff down. The speakers had batteries in them so I put them on an extra towel I had bought. Both I and Becky had put our bikinis on at home so we just took our clothes off. Becky had a cute dark brown bikini with orange, pink, green and purple flowers on and I had my normal one with black shorts, Becky had also taken her glasses of.
“So, should we swim or tan first?” Becky asked me.
I grinned. “Dive, c’mon.” I reached out for her so I could take her up to the cliff but she backed away from me and held her hands up.
“Have you gone totally insane?” She asked. “I’m not diving from that cliff.” She pointed up towards the edge of the cliff.
I saw something move in the forest to my right and quickly turned my head and gazed into the forest. I thought I saw two big wolves – one sand-colored and one gray with some black on its back. When they saw me looking they turned and was gone in a flash.
“What is it?” Becky asked.
I shook my head and turned back to her. “Nothin’, now I’m goin’ to make you come up on the cliff with me.”
Becky screamed and ran away from me, and – unfortunately for her – towards the cliffs. I laughed and ran after her – human speed, of course – I only ran a little too fast so I caught up with her. I threw myself at her and locked my arms around her waist so she couldn’t get free.
“No!” Becky screamed as she laughed. “I don’t wanna jump of off the cliff! I’m going to die!”
I dragged her towards the path that led up on the cliff with all my strength. “I’ve jumped from there, so you can too.” I laughed. We got to the path and I took a hold around both her wrists instead and started pulling her up to the top.
We both kept yelling and laughing as I dragged her upwards. When we almost had made it Becky got one of her hands free and quickly grabbed a small tree that was at the side of the path.
“No! Let… go!” I said as I tried to get her to let go of the tree. I closed my eyes as I pulled, and got her to let go. When I got Becky up at the top she was still trying to get her hands free so she could escape. I heard – with my new, super hearing – a giggle form the beach and as I glanced down I saw Nessie, Jake, Seth, Claire, Quil, Collin, Brady, Embry, Jared, Paul, Sam and Emily, all down on the beach sitting on towels or standing in the sand as they watched us. Becky didn’t know they were there, and I didn’t stop pulling her towards the edge to tell her. I was stronger that Becky so it didn’t take long until I got her to the edge of the cliff.
Becky stopped struggling to instead look over the edge, down on the water. I still had a tight grip around her wrists. When Becky saw how high up we were she swallowed loudly and looked back at me. “I’m not jumping from here. It too high.”
“Please?” I made a puppy dog face. “We’ve already gotten all the way up here, we could jump together.”
“Nu-huh.” She shook her head.
“Ya know,” I said quietly so only she heard, “you’ll look kina’ lame if you walk down.” I nodded towards the others who were down on the beach.
Becky bit her bottom lip and looked from the others to the water and then to me, finally she nodded. “Okay, if you hold me.” She said carefully.
“Of course,” I took a hard grip around her waist and put myself right behind her, “you ready?”
“Mhm,” Becky nodded fearfully, “but I’m going to die and you’ll have to pay my funeral.”
I laughed. “You’re not goin’ to die, you’ll be fine.” And then I jumped.
Becky screamed all the way down to the water, and I just laughed at her. I heard Becky take a deep breath right before we hit the water and I felt that cold feeling in my eyes that meant they now were deep blue instead of green.
When we were in the water Becky suddenly tensed – and then she quickly fought her way back up to the surface and I followed her. Becky was up just half a second before me, but I heard her as soon as her head was above the water. “Ah!”
I got up to the surface.
Becky shut her eyes and bit her bottom lip. Hard. She nearly started bleeding. “It hurts! It hurts!” She said like something extremely painful was happening to her, which obviously was the case. “What’s happening?” Then she suddenly let go of her bottom lip, opened her eyes and relaxed. “What…?” She said and bought her hand to the side of her back.
I froze. She had a dark green tribal tattoo. With my ‘mermaid-eyes’ I could see it clearly even if it was under the water.
“Oh, no.” I murmured and looked up at her – and gasped. Her eyelashes were mush thicker than before, and her eyes were the same dark green as the tattoo.
Becky stared at me. “What’s wrong with your eyes?”
“Nothin’,” I said, “are you okay?” How could this be possible? Nessie’s granddad had said only one mermaid existed on earth at once.
Spotlight
!!!
Info
Och sen så frågade Amanda om jag hde läst Housh of Nigh serien, ja, det har jag. Jag har läst alla böcker som har kommit ut på engelska... tror jag... om det inte har kommit ut en till efter att jag läste den sista, men det tror jag inte.
Så vi får se, förhoppningsvis kommer nästa kap. ut under helgen nån gång.
Shit, nu e det inte långt kvar! :D
Deadly Danger kap. 3
A, ja, här ä det i alla fall
Kap. 3
Jag stod framför spegeln i 03:an. Steve Rae och Afrodite låg och sov– eftersom klockan var ungefär halv tio på förmidagen och deras dygn av ju omvänt – och Annabeth var väll nånstans med sin pojkvänn och satyren eller nåt. I morse hade jag inte vaknat när Steve Rae och Afrodite kom hem som igår, men jag hade gått upp vid åtta. När jag hade vaknat hade jag gått och ätit en snabb frukost och sen hade jag gått till till badrummet för att dusha. Bardummet var som ett hus – inte ett rum – och det fanns två stycken, ett for tjejer och ett för killar. Dom låg i mitten av campet och där fanns det toaletter och dushar och sånt som brukade finnas i ett badrum, fast allt stod ju såklart i bås. Jag hade aldrig varit inne i killarnas, men jag inbillade mig att det såg ungefär lika dant ut där. Utanför fanns det tre utomhusbadkar som var för både tjejer och killar. Efter att jag hade tagit en dush hade jag gått tillbaka hit och valt kläder.
Jag betraktade kritiskt min klädsel i spegeln, om det här var en vanlig dag så skulle jag inte bry mig så mycket men idag ville jag se bättre ut av två anledningar; 1) jag, Renesmee, Jacob och Seth skulle åka in till stan och hitta på något, 2) Seth skulle vara med, och när jag var nära honom pirrade min mage och jag ville bara sitta så nära honom som möjligt.
På mig hade jag ett par enkla, ljusa baggy jeans,en lite för stor svart t-shirt som det stod ’YouTube MySpace and I’ll Google your Yahoo’ över hela bröstet och magen på och ett par svarta, högklackade skor. T-shirten hängde lite för mycket nere vid låren, hade jag inga hårspännen eller nåt så jag kundesätta den tightare runt mina höfter? Jag tog upp änden av t-shirten och började leka med den för att se hur det kunde bli.
”Stoppa ner kanten av t-shirten i din högra bakficka.” Sa en trött röst med Oklahomadialekt och mindre än en sekund senare stod Steve Rae bakom mig och fixade till min tröja.
Jag var för chockad för att svara, jag hade inte vant mig vid hennes otroliga snabbhet än.
”Äh, du behöver inte tacka mig,” sa Steve Rae, ”jag brukar ha mina t-shirts såhär hela tiden.” Och så gick hon tillbaka och la sig igen.
Jag stod och stirrade på henne en lite stund innan jag skakade på huvudet, stoppade ner min nyckel till stugan, mobilen och plånboken i mina fickor och gick ut och stängde dörren efter mig.
Busshållplatsen låg på andra sidan av en vacker park i alla möjliga färger. När man gick ut genom den stora siver grinden var det skog åt alla håll, men rakt fram var det en grusväg genom skogen, den var inte så lång och efter ungefär två minuter kom man ut ur skogen och ut på en stor gräsmatta istället. Det var fullt av blommor och buskar och träd och på höger sida fortsatte grusvägen längs med gräsmattan. Parken var ganska stor och om man gick i vanlig takt så tog det ungefär fem minuter att gå över den. Där var busshållplatsen.
Renesmee, Seth och Jacob stod redan och väntade på mig, jag kunde se både dom och busshållplatsen direkt när jag kom ut ur skogen. Seth stod lutad mot väggen till den lilla cupen med armarna krossade över bröstet och Jacob stod mittemot honom med högerarmen höver Renesmee’s axlar. Jacob och Seth pratade men Renesmeelekte med sitt hår medans hon stod och tittade mot skogen. När hon såg mig log hon stort och vinkade.
Jag vinkade tillbaka medans jag fortsatte gå, det kändes ganska löjligt att jag nu skulle spendera fem minuter att gå mot dom medans dom stod där och väntade, när vi kunde se varandra helt klart.
Men Renesmee tog Jacob’s hand och började bra honom bakom sig sär hon gick mot mig och Seth följde med. Renesmee hade på sig en stor, mörkblå, långärmad tröja som gick ner över hennes rumpa på hennes höfter, röda strumpbyxor, gråa, långa benvärmare upp till precis under knäna och ett par jätte söta, svarta boots.
Jacob och Seth hade båda enfärgade, tighta t-shits, jeans och converse.
Vi möttes efter halva vägen över. Renesmee – som var ungefär ett huvud kortare än jag – släppte Jacob, ställde sig på tå och la sina armar runt min hals i en mjuk kram.
”Hej, Miranda.” Sa hon glatt.
Först tvekade jag, men sen la jag mina armar runt henne också och kramade tillbaka. ”Tja.” Jag tittade förvirrat över huvudet på henne, mot Jacob och Seth. Dom bara ryckte på axlarna. Jag släppte Renesmee och då släppte hon mig också.
Vi gick tillbaka mot busshållplatsen medans vi pratade om vad vi skulle göra under dagen.
Bussen kom runt hörnet lite längre bort på vägen precis när vi stannade vid busshållplatsen. Jag tog upp min plånbok ur min vänstra bakficka och tog ur mitt busskort ur det. Seth, Jacob och Renesmee hade också busskort. När bussen stannade framför oss och öppnade dörrarna gick jag på först. Jag visade upp busskortet för chauffören och gick vidare till säterna längs bak när han nickade godkännande mot mig. Bussen var helt tom eftersom det här var första stoppet – eller sista om det hade varit åt andra hållet.
”Vad gör dom här borta i ingenstans?” Hörde jag busschauffören muttra för sig själv. Jag ver nog inte meningen att vi skulle höra, men med våran övernaturliga bra hörsel hörde vi endå.
Jag satte mig längst bak i bussen, där det var fem säten, med ryggen mot det högra fönstret och slängde upp benen framför mig. Jag såg busschauffören blänga på mig i backspegeln och tog snappt ner fötterna på golvet igen.
När Seth hade satt sig i mittensätet lägst bak och lagt upp mina ben i hans knä, Renesmee i sätet mot gången framför mig men vänd mot gången så att hennes ben var ut över den och Jacob likadant som Renesmee fast på andra sidan började chauffören köra.
”Så,” sa jag, ”det kommer ta ungefär 45 minuter för bussen att komma till centralen så då är klockan ungefär-” jag tittade på klockan jag hade runt armen ”-kvart i 11. Ska vi äta en tidig lunch eller nåt då?”
När jag sa ’tidig lunch’ lyste både Seth’s och Jacob’s ögon upp.
Renesmee skrattade. ”Ja, det verkar som det.”
Vare sig Renesmee, Seth eller Jacob hade varit i Breaking Falls förut så när vi gick av bussen fick jag peka ut lite oliks saker så som ”där borta är H&M, ser ni?”, ”och det där är världens bästa resturang, enligt mig i alla fall”, och en gång lutade jag mig mot Renesmee och viskade ”där, Renesmee, har du Victorias Secret” så tyst att killarna inte hörde. Renesmee hade rodnat kraftigt och tittat ner i makren för att dölja det, men jag hade bara skrattat och fortsatt peka ut saker tills vi kom till McDonald’s.
När vi kom in och ställde oss i en av kö som det bara var en person framför oss i såg jag tjejen som stod i kassan titta gillande på Jacob och Renesmee såg det också så hon blängde på tjejen och la beskyddande armen runt Jacob. Han log ner på henne innan han böjde sig ner och viskade åt henne att hon skulle ta det lungt, han var inte intresserad och sen kysste han henne lätt på kinden.
”Nej, du är inte intresserad,” sa Renesmee tyst, ”men hon är det.” Renesmee blängde på tjejen igen.
När det var våran tur beställde jag, Jacob och Seth tre Big Mac en en milkshake var och Renesmee tog bara någon lite cheesbörjare med en cola. Tjejen i kassan – som för övrigt presenterade isg som Britney – såg lite chockad ut när jag sa att jag skulle ha tre Big Mac och jag såg hennes ögon svepa över min kropp och jag kunde lätt räkna ut vad hon tänkte. Det måste vara det ända hon äter idag, så bra form som hon är i. Det hade varit ganska kul att berätta för henne att jag är en skepnads-skiftare och är ute och springer några varv runt landet så snabbt att jag knappt syns några gånger i veckan bara för att det är kul, och att det är därför jag inte blir fet, men självklart låtsades jag inte om nånting.
”Kom, Jake,” sa Renesmee när tjejen gick iväg för att plocka ihop våra beställningar, ”vi går och hittar ett bord så kan Seth och Miranda komma sen.”
”Nessie, vi måste hjälpa dom att bära.” Sa Jacob och stod emot när Renesmee drog i hans arm som en fem åring.
”Jake, det är okej,” sa Seth och puttade honom mot Renesmee, ”vi är två skepnads-skiftare, vi klarar av att bära nio Big Mac, tre milkshake, en scheesbörjare och en cola.”
Jacob tvekade.
”Gå.” Sa jag. ”Jag tror inte Rensmee vill vara här när Britney kommer tillbaka.”
Jag såg hur Jacob plötsligt förstod, så han följde efter Renesmee in bland folkmassorna.
Det tog bara några minuter innan Britney kom tillbaka. Hon lastade upp allting på två röda brickor och sköt fram dom mot oss.
”Det blir 255 kronor,” sa Britney.
Innan Seth hann plocka upp pengar ur fickan gav jag henne mitt bankkort.
”Miranda,” sa Seth, ”du behöver inte betala allt.”
Jag skakade på huvudet. ”Det gör ingenting, jag har antagligen mer pengar än du kan föreställa dig endå.”
Seth tittade frågande på mig när jag tog tillbaka mitt bankkort och stoppade ner det i plånboken igen. Jag gav en av brickrna till Seth och den andra tog jag själv och började gå åt samma håll som Jacob och Renesmee hade. Seth var snabbt ikapp mig.
”Vad menar du med att du ’har antagligen mer pengar än vad jag kan föreställa mig’?” Frågade han när vi ställde ner brickorna frmför Jacob och Renesmee.
Dom hade valt ett bord som egentligen var två bord för två personer som var ihop satta så att det blev som ett bord för fyra. Längst hela väggen satt det en lång, röd soffa av fuskskin och framför den långa soffan stod det en hel hög med bord som var som vårat. På andra sidan av boden stod det två stolar för varje bord. Jacob och Renesmee satt i soffan så jag satte mig ner på en av stolarna mitt emot Renesmee och Seth satte sig bredvid mig. Jag kände att jag fick små fjärilar i magen när han satte sig.
Jag ryckte på axlarna som svar på Seth’s fråga. ”Mina föräldrar lämnade kvar ton-vis med pengar till mig innan dom dog.”
Vi hade redan pratat om familjer och så, så dom blev inte helt tysta av förvåning eller nåt när jag sa det.
”Aha.” Sa Seth bara.
Medans vi åt bestämde att efter att vi var klara skulle vi gå i några klädaffärer, och sen var jag och Renesmee tvungna att gå med på att gå och kolla på TV spel också. Renesmee fick oss andra att lova att vi skulle hitta en bokhandel innan vi åkte hem och jag fick Renesmee, Seth och Jacob att gå med på att vi gick till Jam så att jag kunde kolla på gitarrer.
Vi år snabbt upp och gick för att leta reda på någon intressant affär. När vi hade gått runt och pratat och skrattat i ungefär fem minuter saktade Jacob in.
”Vad i...?” Sa han och tittade in i skyltfönstret på en affär som var fylld av olika sorters vapen, så som pistoler, gevär och i skyltfönstret fanns det till och med en träpåle och några silverkulor. ”Vad är det där för ett ställe?”
Seth och Renesmee såg också ganska shockade och förvirrade ut med jag bara ryckte på axlarna.
”Det är några idioter som tror att det finns magiska varelser och tycker att folk måste ha vapen för att kunna skydda sig mot dom.” Sa jag och himlade med ögonen. ”I och för sig så har dom ju rätt, men i alla fall. Där inne finns det träpålar, lök, olika silverföremål, alla olika sorters vanliga vapen, som pistoler, gevär, pilbågar och armborstar, och så finns det trä kulor och silver kulor, och trä pilar och silver pilar som man kan annvända till vanliga pistoler och skit.”
Alla tre tittade med stora ögon på sakerna i skyltfönstret.
”Men, är det inte farligt att låta vem som helst käpa sånt här?” Frågade Renesmee.
”Jo, visst är det de,” sa jag, ”man måste fylla i en massa papper för varje grej, och så måste man vara över nio för att köpa nåt över huvud taget, men över 21 för att få köpa annat än träpålar, lök och silverföremål. Dom litar på att man inte försöker döda varandra och tar inte på sig ansvaret för vad som händer med det som man köper där.”
”Kan vi inte gå in?” Frågade Seth och tog ett steg mot affären.
Jag la en hand på hans axel och höll honom kvar. ”Nej, du, jag vill inte gå in dit.” Sa jag. ”Jag har varit där inne en gång, och det var bara läskigt på nåt sätt, vi behöver inte gå in dit.”
När vi kom tillbaka till campet hade Renesmee köpt tre böcker och ett par skor, Seth och Jacob hade köpt nåt TV-spel som gick ut på att skuta ihjäl varandra och jag hade köpt Taylor Swift’s skiva Fearless.
Det första mina ögon landade på när jag kom ut från 36:an (där Renesmee bode) efter att ha gått med henne och lämnat hennes saker var en man i nitton års åldern. Han hade svart, kort hår, mörka ögon, och skinnjacka. Han gick bredvid en söt tjej som var i ungefär samma ålder – nåt år yngre kanske – med hy ungefär samma färg som mjölkchocklad, brunt hår, bruna ögon och kläder i neutrala, vackra färger. Runt halsen hade hon ett halsband med en stor, ful, gulaktig kristall (eller sten) hängande i. Tjejen hade jag aldrig sett förut, men hon såg inte ut att uppskatta hennes sällskap. Där emot kände jag mycket väl igen mannen.
”Åh, nej.” Sa jag till migsjälv medans jag suckade tungt.
Renesmee tittade konstigt på mig. ”Vad?”
Jag nickade mot mannen. ”Honom,” sa jag, ”jag känner honom – och han är inte rolig.”
Han måste ha hört mig för han vände på huvudet och stannade när han såg mig. ”Miranda.” Sa han men en ton som antydde att han var road över mitt inte så glada ansiktsuttryck.
”Salvatore,” Sa jag och lade armarna i kors över bröstet. Tjejen han var med hade också stannat, ”vad gör du här?”
Damon undvek min fråga. ”När sågs vi sist?” Frågade han men gav mig inte en chans att svara. ”Två... kanske tre... år sedan? Du har vuxigt, McCurdy.”
Jag blängde på honom. ”Du har inte förendrats det minsta, men jag antar att man inte gör det när man är en arrogant, blodsugande orginal-vampyr som bara bryr sig om sigsjälv.” Jag höjde på ena ögonbrynet mot Damon innan jag tog Renesmee’s hand och drog iväg med henne, när vi passerade Damon och tjejen han var med stannade jag upp. ”Akta dig för honom, han är en riktigt irriterande idiot.” Sa jag till tjejen innan jag fortsatte förbi dom och bort mot hoppberget där jag och Renesmee skulle träffa Jacob och Seth.
