Kapitel 16

Dagen då Renesmee kom var nästan som jag hade fantiserat om. Fast jag sov faktiskt hela kvällen, alldeles utmattad av all min gråt och mammas gråt som satt kvar i väggarna. När vi kom till flygplatsen började jag gråta på nytt och jag sprang verkligen rakt in i hennes famn. Vi stod och kramade om varandra i flera minuter. Sen var jag tvungen att släppa henne innan jag brann upp, så varm hon var. Det hade jag helt glömt bort och sen när jag kramde om Bella och Edward var det som att få en elektriskt stöt. Dem var ju hur kalla som helst. Verkligen iskalla. Mamma skakade hand med dem och jag undrade om hon märkte hur kalla dem verkligen var. Jag och Nessie gick i krokarm ut till bilen och sen satt jag klämd mellan Edward och Nessie. Lite bra variation om jag får säga det själv. Min ena axel stötte ihop med Edwards iskalla och sen min andra axel stötte ihop med Nessies stekheta.

   När vi kom fram till vårt motell visade jag in Nessie på mitt rum, medan Edward och Bella följde efter min mamma. Mamma såg verkligen ful ut bredvid deras skönhet. Kanske lite taskigt, men efter all gråt och hennes ålder som hade satt spår såg hon verkligen ful ut. Hur skulle jag och Nessie kunna skaffa ihop henne med en kille nu? Men jag behövde inte tänka på det nu, Nessie var här i mitt motellrum helt levande och närvarande. Inte över internet eller telefon och det kändes underbart. Jag omfamnade henne igen och kunde inte låta bli att börja gråta. Det var konstigt, jag hade inte gråtit en tår på sjukhuset när vi fick beskedet. Det var mer efter att vi hade checkat in på ett motell som det blev verklighet för mig. Jag  var väl alldeles för chockad innan för att kunna gråta.

   Efter  några timmar hade jag slutat gråta och jag och Nessie låg på min säng. Nessie smekte mitt hår och försökte trösta mig. Jag måste verkligen vara tråkig för henne. Jag snyftade en sista gång och satte mig upp. Jag tittade skamset på Nessie, men hon log tillbaka uppmuntrande. Jag suckade och tittade ner på mina händer. Nessie såg det och tog upp min ena hand. Hon tittade på den med djupa veck i pannan.

"I didn't know you bit on your fingernails", sade hon och tittade på mina naglar. Jag brukade göra det omedvetet när jag var nervös, arg eller ledsen. I Forks hade mina naglar varit långa och fina, nu var dem fula och korta. Man kunde se för mycket av det under naglarna och det gjorde ont ibland. Men det var de jag var ute efter; smärtan så jag inte behövde tänka på något annat som gjorde mer ont. Istället för att säga något ryckte jag bara på axlarna. Nessie släppte min hand och tittade runt i rummet. Det var verkligen tråkigt mitt rum. Det var bara vitt, helt och hållet vitt.

   En knackning upplöste tystnaden mellan oss. Det hade nog aldrig varit såhär spänt mellan mig och Nessie förr. Bella stack in sitt huvud och tittade på oss.

"I thought we could go to the mall, if there is a mall somewhere around here", föreslog hon. Jag nickade och försökte på mig ett leende men det liknande mer som en grimas.

"There is a mall in Malmö that I like. It's just a couple of miles from here. We can even take the bus." Bella nickade och när jag tittade på Nessie log hon mot mig. Jag försökte inte ens på ett leende till henne, jag bara tog hennes hand och hjälpte henne upp ur sängen.

   Jag fick visa vägen överallt såklart. Nessie, Bella och Edward hade varit helt lost utan min hjälp. Mamma ville inte följa med så det var bara vi fyra. Bella och Edward gick för sig själva inne på köpcentret. När jag och Nessie stod och tittade på en rosa klänning nämnde Nessie en person jag inte hade tänkt på väldigt länge, någon jag borde tänka på hela tiden.

"Have you talk to Seth recently?" frågade hon. Jag hajade till, men samlade mig snabbt igen. Ärligt talat hade jag inte gjort det.

"Actually no I haven't", svarade jag lite skamset. Varför hade jag inte gjort det? Pågrund av mormorl, det kunde ju inte vara sant.

"You know he's freaking out..." började Nessie. Jag hajade till igen, men nu kunde jag inte samla mig igen. Jag tappade hakan och bara stod och glodde på Nessie några sekunder.

"He, he is? Why, what, why, I, I, really?" sade jag förvirrat.

"Yeah, his mother is really pissed because he ran off to Sweden for a couple of months ago and now he..."

"He ran off?" nästan skrek jag. Nessie hajade till denna gången.

"You didn't know?" Jag skakade på huvudet. Seth hade aldrig berättat det för mig.

"But he's just a kid, what it is he? Fifteen, sixteen?" Hur kunde han ha fått flyga helt själv? När jag tänkte efter hade han varit helt själv utan någon myndig med sig.

"But you seem to like him anyway", mumlade Nessie.

"Of course, age is just a number. I know I'm seventeen but it doesn't say that I just have to date boys who is seventeen too or does it?" Nessie höll upp sina händer för att visa att jag skulle ta det lugnt.

"Relax, I was just asking. I think it's sweet and your right, age is just a number. I mean me and Seth are the same age and you doesn't seem to care about that at all." Vi hade börjat gå till kassan med våra kläder som vi redan hade bestämt vi skulle köpa.

"Because I don't care, Nessie, I don't care a shit about it in fact. I love you both really much and like I said; age is just a number."

"Hey, watch it", sade en arg röst som inte tillhörde Nessie. Det visade sig att jag hade gått in i en tjej som stod i kö.

"Oh, your American", utbrast jag utan att tänka mig för.

"So what, you got a problem with that?" snäste flickan. Hon verkade vara i Nessies ålder; hon var väldigt mager med en fläta slängd över axeln.

"No, of course not. In fact my best friend and boyfriend is from America." Tjejen lyste plötsligt upp.

"Wow, really? That's so fun, I mean if you don't mind we can like hang out sometimes. Me and my dad is just here for a couple of weeks." Jag och Nessie stod bara och tittade på henne. Menade hon allvar? För en stund sen hade hon varit riktigt otrevlig mot mig och nu ville hon att vi skulle hänga. Vi kände ju varandra inte för helvete.

"Oh, I'm sorry, I can get a little too excited sometimes. It's my personality you can say." Hon skrattade till och jag kunde inte hjälpa att skratta tillbaka.

"So, what are you doing in Sweden?" frågade Nessie henne. Tjejen tittade på Nessie med stora ögon. Hennes skönhet chockade henne.

"My dad is going threw a devorce, no big deal." Hon ryckte på axlarna. "My stepmother is from Sweden so we went back to Sweden to do the devorce or they did; my dad and stepmother because they got married in Sweden." Kön var slut och det var tjejens tur att betala. Efter hon hade betalat vände hon sig till mig medan Nessie betalade för våra kläder. Hon log mot mig.

"I guess we don't going to see each other again, but hey, here's my phonenumber." Hon tog fram en penna ur hennes ficka och skrev ner det på min arm. "We can like text or something. It was really nice to meet you..."

"Kristen", sade jag. Hon nickade.

"I'm Taylor, but I have to go. See ya and your friend." Nessie hade betalat och hon höll nu två kassar i båda händerna.

"Did you hear what she said?" frågade hon mig triumferat.

"Yes, but what specific do you mean?"

"About her dad. She said he was going threw a devorce and that he was from America."

"So?" frågade jag misstänksamt. Var ville hon komma med det egenligen?

"If we can get your mother and her dad together you can move back to America." Jag kunde höra glädjen i Nessies röst men själv var jag inte särskilt glad.

"Sure, have you seen my mother lately? She's a wreck. She can't hold it together anymore. It's going to take loads of time." Men det gjorde det inte.

______________________________________________________________________________________________

Jag vet inte hur ni kommer känna för detta men nu är det så att Poisonous life börjar lida mot sitt slut men om ni vill så kommer jag att skriva en uppföljare till Poisonous life. Den kommer inte vara helt inställd till Kristens och Seths förhållande eller Kristens och Nessies mer till en annan karaktär som ni får reda på då. Men jag känner att det är helt upp till er om jag kommer skriva eller inte skriva mer publicera den här. Så skriv i kommentarerna om ni vill ha en uppföljare eller ej. Tack så hemskt mycke för alla snälla kommentarer, det värmer verkligen.