Jaa en liten överraskning... eftersom jag är så dålig på att skriva och lägga upp fick jag lite tid över idag i skolan så då skrev jag klart kapitel 9 och jag tänkte att det inte var någon mening med att ni behöver gå så länge och vänta därför kommer kapitel 9 redan nu och inte om flera veckor senare ;)

Kapitel 9

Seths mamma ringde efteråt och han var tvungen att åka hem. Jacob följde med mig och Renesmee ut till bilen.
"I'm glad he didn't tell the long story with the part how Bella became a vampire", muttrade Jacob till Renesmee men det var jag som svarade.
"There's a long story?" sade jag förvånat. Jacob suckade.
"I shouldn't said anything. Yes, there is a long story of Bella got heartbroken by Edward, met me, saved Edward, Edward got back, they had some problem, mostly with me, then they got engaged, married, got Renesmee and Bella became a vampire after that but the problems wasn't over. After that they lived happily ever after. That's the short version of it though."
"That was just the short story of the long story", sade Renesmee och skrattade. "I love that story. It's so romantic", sade Renesmee.
"Of course you like the story, without it you shouldn't been here and you shouldn't have met me. So, I guess I like the last part of the story when she got you, my princess." Jacob kysste Renesmee och jag tittade bort. Det kändes så privat på något sätt. Såg det ut så när Seth kysste mig? Jag skakade av den frågan direkt den uppstod. Hur kunde jag ens tänka något sånt?
  
Vi kom hem klockan åtta. Edward och Bella satt i soffan och tittade på teve. Rosalie satt borta vid pianot och spelade lite
svagt. Emmet hördes ute i köket och Esmes klagomål till honom. Carlisle och Jasper visste jag inte var dem var och Alice kom nerdansande från trappan.
"Welcome home, girls", sade hon och kramade om oss båda. Jag hoppade till när hennes iskalla hud träffade min. Visste dem att jag visste? Skulle jag veta att dem inte visste eller att dem visste det? Jag skulle snart få reda på det.
"I know that you know, I have a special power you see. Just like Edward, Bella, Jasper and Nessie", sade hon.
"What special power?" frågade jag och tittade på Renesmee. Hon log mot mig och jag log tillbaka.
"Well, I can see into the future..." började hon.
"You can see in the future? So did you see when Seth told me?" frågade jag häpet.
"No, but Edward can read minds and he just read Nessie's. But he can't read yours or he can read yours but he don't understand it. What language are you thinking in?" Vad menade hon? Att Edward inte förstod vad jag tänkte. Sen kom jag på det. Det var ju så uppenbart. Det var så uppenbart att jag började skratta. Alla tittade nyfiket på mig.
"Because I think in swedish."
"Well, then I have to go and learn swedish", muttrade Edward och alla började skratta.
"What can Nessie do?" frågade jag nyfiket. Alice satte en hand på min rygg och styrde mig mot soffan. Nessie följde efter oss och satte sig ner i soffan bredvid Bella. Bella lade en arm om henne och kramade henne. Jag satte mig bredvid Edward och Alice satte sig bredvid mig.
"Nessie have a extraordinary gift. She can send thoughts over to another human. Show her", sade Alice och gestade mot Nessie. Nessie sträckte sig över Bella och Edward och lade en arm på min arm. Plötsligt var jag tillbaka första dagen jag träffade henne. Hur glad hon hade blivit när jag först pratade henne och sen första gången jag följde med henne hem.
Sen var allt borta.
"That was the first day we met, I will never forget it. I have always been the freak in the whole school, but then you came along and you didn't think I was a freak or something else. You actually like me and I'm so glad that Seth imprinted in you so we don't have to hide anything anymore. And when he told you that my family was vampires you didn't think we were freaks, not even then." Jag log mot henne och hon log tillbaka. Jag hade aldrig riktigt förstått hur mycket jag betydde för Renesmee och plötsligt kände jag hur mycket hon betydde för mig. Jag struntade i mamma och hennes jävla sambo. Det här var min familj nu och jag visste att dem inte skulle neka mig eller jah hoppades iallafall inte det.
"What can Bella and Jasper do?" frågade jag Alice.
"Bella is a shield. She can shut out people from her head and invite them in too. And she can protect somebody else to. But we can't show you because we don't really have someone who can show you because Renesmee's gift is the only gift that nothing can shut out.
   "Jasper can manipulate feelings. He can show you. Jasper." Alice skrek inte hans namn men ändå kom han
nerspringande från trappan eller jag antog det var trappan. För plötsligt stod han framför oss.
"How did you do that?" frågade jag honom förvånat.
"We can run faster than you can, much faster. But now I'm gonna show you my gift, I guess." Plötsligt kände jag en panik stiga inom mig. Jag flög upp ur soffan och tittade skräckslaget på dem förvånade människorna som satt i soffan.
   Men sen sköljde en annan känsla över mig och mina ögonlock fladdrade till.
"You didn't need to make her sleepy, Jazz", sade Renesmee argt. Hon reste sig upp och gick till mig. Jag kände mig
otroligt trött och ville bara gå och lägga mig och sova länge i en skön säng. Renesmee ledde mig till soffan igen och satte mig där. Sen tog hon lampan som stod på bordet bredvid soffan och kastade den på Jasper. Ett högt kras hördes och plötsligt kände jag mig klarvaken eller som jag hade gjort förut innan Jasper hade kommit hit. Då förstod jag att det var Jasper som hade gjort att jag kände mig först panikslagen och sedan dödstrött. Jag skrattade till och tittade förskräckt på glaset som låg vid Jaspers fötter. Glaset från lampan som... Renesmee hade kastat på honom. Jag tittade på Jasper men han stod helt oberörd och tittade flinande på mig.
"It's nothing, don't worry, Kristen. I can take it."
"But she threw it on you", min röst började bli högre och mer skräckslagen. Men sen kände jag ett otroligt lugn skölja över mig. Jasper kunde vara en pain in the ass förstod jag nu. Edward började att skratta och jag förstod att han hade tagit ut orden Jasper och pain in the ass ur min skalle och otroligt nog kändes det inte konstigt överhuvudtaget, bara helt normalt. Fast det inte var det. Jag kände mig väldigt hemma i detta huset och jag visste att inget kunde förändra mitt humör längre.
   Jag hade en bästa kompis som jag älskade och älskade mig och inget skulle kunna ändra på det. Jag hade en familj jag kände mig trygg hos fast dem var vampyrer och antagligen ville dricka mitt blog, men jag visste att Renesmee aldrig skulle låta dem göra det. Jag hade otroligt nog en pojkvän som älskade mig mer än någon annan, det visste jag eftersom jag hade sett Jacob titta på Renesmee.
   Men gud vad jag hade fel, det fanns något som kunde förstöra mitt humör och det fick jag reda på redan nästa dag i skolan.