Kapitel 7

Jag tittade på Seth och lade ena handen på hans axel. "You know, you can say anything to me, right?" Han bara nickade och tittade ner på hans händer som låg i hans knä. Jag fick en stark känsla att jag ville ta bort hans händer och sätta mig där men jag tryckte undan känslan innan den överväldigade mig och gjorde så att jag lydde den. Istället tog jag bara hans vänstra hand. Seth tittade mig in i ögonen och suckade igen.
"How should I say this?" började han.
"Oh, just say it", sade Renesmee och både jag och Seth blängde på henne. Jag såg på Seth hur jobbigt det var för honom att säga det han ville säga. Jag ville säga till honom att det inte gjorde något om han inte sade det, men min nyfikenhet tog över. Vad var det som Renesmee så gärna ville att jag skulle veta? Något som Seth hade svårt att säga.
"I'm a werewolf and so is Jake." Jag började skratta. En varulv? Seriöst? Renesmee slog till mig på armen.
"It's true", sade hon och jag slutade skratta. Så det var inget skämt alltså. Men jag menar varulvar finns ju inte.
"Now, tell her the good stuff. About my family", sade Renesmee och log sitt vackra leende.
"You tell her", sade Seth och reste på sig. Min hand gled ur hans och jag ville så gärna ta den igen men gjorde det inte. På deras blickar kunde jag se att Seth hade talat sanning; han var verkligen en varulv. Eller, sade en liten röst i mitt huvud, eller så skämtar dem allihop bara. Jag började skratta igen. Men sen kom jag att tänka på mitt halsband som dinglade runt min hals. Jag tittade ner på det och tog tag i vargberlocken mellan mina fingrar. Vid den sekunden trodde jag faktiskt på Seth. Trodde på att han var en varulv och att berlocken stod för honom och ingen annan och jag gillade det enormt mycket. Vid den minuten ville jag ha honom igen. Nej inte jag utan min kropp. Hela min kropp. Jag ville dra ner honom på soffan och kyssa  honom. Vår första kyss. Den skulle vara perfekt, vacker och...
"Show her then, she obviously don't believe you so show her and then tell her about my family", det var Renesmees röst som hade avbrutit mina tankar.
"Okay." Seth tog tag i min hand och drog upp mig ur soffan och vi gick hand i hand ut genom Jacobs hus med honom och
Renesmee hack i häl.
Seth stannade några meter från Jacobs hus och släppte min hand. Han backade ett par steg och tittade på Jacob. Jacob nickade
och tog tag i min arm. Han drog bak mig tre meter från Seth. Jacob tog Renesmees hand och lade den i min. Sen gick han
tillbaka till huset. Jag följde honom frågande med blicken. Ett högt konstigt läte hördes plötsligt och jag tittade på Seth
igen. Eller jag trodde jag kollade på Seth igen. För där Seth hade stått innan stod nu en gigantisk varg. Han var lika hög
som en häst närapå men han var definitivt en varg. Man kunde se de i hans drag och päls.
   Jag flämtade till. Fem flämtingar till och sen började jag backa. Renesmee tog tag i min hand men jag drog tillbaka den.
Jag vågade inte vända mig om och springa. Jag hade ögonen på vargen och han tittade ner i marken.
"Kristen, wait", sade Renesmee och jag stannade. Jag visste inte varför jag gjorde det men det var något i hennes ord som
utstrålade lugn och om Renesmee var lugn varför skulle inte jag vara det? För att det står en gigantisk varg bara några meter
ifrån dig, skrek en röst i mitt huvud. Jag ignorerade rösten och slet ögonen från den stora vargen. Istället tittade jag på
Renesmee.
"Please, let him explain. Jake!" Hon skrek bort mot huset. Jacob kom halvspringande ut ur huset med armarna fulla av tyger.
Jag förstod att det var kläder. Jacob sprang fram till vargen, sen kollade han på mig och Renesmee.
"Look away", sade han och vi båda gjorde som han sade. Jag kände en hand på min axel och såg Renesmee stod bredvid mig.
"It's okay, I will protect you if it's necessary." Jag kunde inte göra annat än att nicka till svar. Jag var alldeles för
rädd och för att vara helt ärlig väldigt nyfiken. Jag ville veta hur och varför Seth kunde förändra sig till varg. Hur länge han hade kunnat det. Sen kände jag en annan hand på min andra axel. Jag tittade upp och såg Seth stå där med kläderna på som Jacob precis hade tagit ut. "Now, do you believe me?" Jag nickade. Han suckade och vände mig om helt så vi stod framför varandra. Jag tittade ner på våra fötter och såg att hans var barfota. "Do you hate me?" frågade han och satte pekfingret under min haka och tvingade mig att se in i hans djupa ögon... och jag smälte. Hur skulle jag kunna hata honom? Hade jag inte älskat honom för bara fem minuter sen? Det var sant. Var det möjligt att älska någon när man bara hade pratat i några minuter? Men honom var det. För det var sant, hur obegripligt det än var så älskade jag honom. Så därför öppnade jag min mun och sade: "Of course not, I think I might more like... love you." Jag tittade ner med hans pekfinger fortfarande under min haka så de gick inte jätte bra men jag mötte iallafall inte hans blick mer. Han pustade ut och sen kände jag hans läppar mot mina och allt annat försvann förutom honom.

Det kanske blev ett rätt kort kapitel men jag har redan börjat på Kapitel 8 så någon gång nästa vecka kommer nog det och jag lovar att jag inte ska låta er vänta i en månad hädanefter för att vara helt ärlig trodde jag inte det var någon som gillade vad jag skrev. Det har liksom alltid varit så jag är inte van att folk gillar vad jag gör. Så tack till alla er som läser och gillar Poisonous life :D en stor kram till er<3