Detta är det sista kapitelet i Poisonous life men snart kommer en fortsättning ur någon annans perspektiv, men vem det är får ni se då :) Hoppas ni gillar det :)<33

____________________________________________________________________________________

Kapitel 22

Melinda bodde i ett litet tegelhus i ett rätt fint kvarter. Hennes hus var rätt litet efter jag hade fått veta att dem var sju som bodde där. Särskilt om man jämför med Cullens hus där bara sex bodde. Men jag kan säga detta att jag stannade inte kvar i Melindas hus särskilt länge. Orsaken var av hennes bror. Direkt när han kom nerför trappan sköljdes jag av så otroligt många känslor att jag nästan ramlade ihop. Han var så otroligt snygg med brunt hår med blonda slingor i som var rufsigt. Det var precis som om han precis hade vaknat och inte gjort ett dugg med hans hår. Sen hade han ingen tröja på sig heller och jag måste säga att den magen kunde inte jämföras med någon. Jag var nära på att gå fram till honom och fråga om hans telefonnummer, men sen kom jag på Seth och hela jag blev fylld av skuldkänslor eftersom jag utan tvekan var förälskad i Melindas brors utseende. Så jag hittade på en snabb ursäkt till Melinda och sen gick jag. Alltså jag gick hela vägen till skolan. Jag vet inte varför jag gick dit men jag hade en känsla på mig att Nessie kanske fortfarande var kvar där och ja det var hon faktiskt. Hon tittade ledsamt på mig och jag anade att hon visste vad som precis hade hänt.

”Alice, you know. She told me”, sade hon och sträckte ut armarna. Jag kramade om henne.

”I need to go home and think this through”, viskade jag sen. Nessie släppte mig och nickade. Sen satte vi oss i hennes bil och körde under tystnad hem till mig. Jag sade ett snabbt hej då till Nessie sen rusade jag nästan uppför gången till vår trappa och sen uppför trappan och fumlade lite med mina nycklar. Mina ögon sved och jag hade en stor klump i halsen och jag ville bara hinna upp på mitt rum innan mamma eller någon annan skulle se mig. Jag hittade till slut rätt nyckel. Men när jag öppnade dörren var det helt svart. Jag kunde inte se ett skvatt i hallen och utan att tänka fumlade jag efter tändaren och efter några sekunder hittade jag den och det blev ljust. Det första som kom ur mig var ett tjut, sen hade jag en hand över min mun. I min hall stod Taylor bredvid en vampyr. Jag kunde lätt se att han var vampyr med hans skönhet och vita hy. Taylor hade handen på hans arm och tittade upp i hans ögon som lös röda. En ond vampyr och en vampyr jag aldrig hade sett.

”Pam, you can let her go”, sade vampyren utan att ta blicken ifrån Taylors ögon.

”Promise not to scream”, viskade en klingande röst i mitt öra och sen försvann handen från min mun.

”What the fuck is this?” var det första jag kom på att säga. Plötsligt stod en tjej bredvid mannen. Jag kunde också se tydligt att hon var vampyr. Men hon var ännu vackrare än jag någonsin hade sett. Hon hade långt blont hår som räckte till midjan. Hon var blek men hennes hy såg väldigt mjuk och slät ut. Hon var lång, nästan lika lång som mannen som var betydligt äldre än henne. Hon hade en svart klänning som slutade några centimeter ovanför knäna och snörning där dram. Detta var antagligen Pam.

”Take us to the Cullens”, sade mannen skarpt. Fortfarande med ögonen fast på Taylor. Pams ögon var inte röda eller gyllene som the Cullens. Dem var blåa, havsblåa, klarblåa. Jag blev så chockad att jag inte kunde röra mig. Jag bara stod där.

”Take us to the Cullens”, sade mannen ännu skarpare. Jag trodde att alla vampyrer hade fina röster men hans gjorde bara ont i öronen.

”Don’t hurt her”, bad Taylor och mannen höjde handen och strök Taylors kind.

”Of course not my child, I just want her to take us to the Cullens”, sade han mjukt med kärlek i rösten. What the… Vad handlade detta om helt plötsligt?

“I can do it”, utbrast Taylor. Både mannen och Pam tittade intensivt på Taylor. Jag började beundra Pam igen, hon var så söt. Hon var lång med extremt långa rakade ben. På fötterna visades det varför hon var så lång. Hon hade skyhöga svarta högklackade skor. Hennes ansikte var så otroligt vacker. Hon hade en mun som skulle vara två sträck men ändå var dem fylliga, fast fortfarande rätt tunna. Hon hade en liten rund näsa. Hennes ögon var nästan för stora för hennes ansikte men ändå passade det henne. Innan jag visste det följde jag efter mannen och Taylor ut till garaget med Pams hand om min arm. Jag snubblade fram eftersom jag tittade på Pams ansikte hela tiden. Hon log och små skrattgropar syntes. För första gången önskade jag att jag var hon. Hennes blonda hår fladdrade bakom henne och jag kunde se att där fanns några små flätor i det och lite gröna löv här och var. Om ni tänker som en älva ute i skogen, så kan ni föreställa er hennes hår. Men fast hennes skyhöga skor och hennes tajta klänning verkade det som hon svävade fram. Plötsligt satt jag i vår röda bil och Taylor visade vägen till mannen som körde. Bredvid mig satt Pam och pillade med hennes hår och tittade ut genom fönstret. Jag kunde inte förstå hur vacker hon faktiskt var. Jag kunde knappt slita ögonen ifrån henne, men när vi kom fram till Cullens hus tänkte jag inte på Pam längre, utan mitt huvud var nu fyllt med Melindas bror som hette Damian kom jag ihåg nu och Seth. Vad skulle jag säga till Seth om han nu var här som han brukade vara? När vi kom närmare såg jag Edward och Carlisle ute på verandan. Inne i huset var antaligen resten av familjen men jag kunde inte se om Seth var där eftersom det bara var Bella och Nessie som visades i fönstret. Pam öppnade min dörr och tog tag i min arm och drog ut mig. Mannen och Taylor gick före oss och jag kom på en sak då. Jag snabbade på mina steg upp till Taylors andra sida.

”What about Mom and Danny?” frågade jag henne oroligt.

”What about them?” snäste Taylor och sneglade mot mannen.

”Where are they?” frågade jag ännu oroligare.

”On a date”, svarade Taylor kyligt. Jag pustade ut och vi var då framme vid Edward och Carlisle. Dem nickade mot mannen och visade sedan in oss i huset. Som jag trodde var resten av familjen där. Bella snabbade sig till Edwards sida och Nessie stod bredvid Jacob på andra sidan av rummet. Bredvid Jacob stod Seth. Pam släppte min arm då och jag snabbade mig bort till Seth. Han kramade om mig och tog sedan min hand. Jag kände bara skuldkänslor. Jag kunde knappt koncentrera mig på vad som hände i rummet. Pam satt nu på soffans stomme. Både Rosalie, Alice, Bella och Nessie blängde på henne och jag undrade om jag hade missat något. Pam skrattade så att alla tystnade. Hennes skratt klingande genom hela rummet. Taylor och mannen stod på andra sidan rummet, vid dörren så dem hade inte rört sig så mycket. Taylor såg både ängslig och rädd ut. När jag tittade på Edward, Jacob, Jasper och Emmet såg dem riktigt chockade ut.

”What do you want?” sade Carlisle högt och tydligt.

”We want to remain permantly here”, sade mannen lika högt och tydligt.

”Leon, I’m not sure that would work”, sade Carlisle lite tveksamt.

“I can understand that, but I promise we will be very careful, won’t we, darling?” Först trodde jag Leon menade Taylor men sen öppnade Pam munnen istället.

”Absolutely, we won’t make it difficult for or your shapeshifters”, sade hon och log mot Carlisle. Carlisle kunde inte låta bli men att le tillbaka. Jag såg att Esme blängde på Pam också nu. Vad var det med Pam egentligen?

”Shapeshifter?” utbrast jag sedan när jag hade tagit in vad Pam precis hade sagt.

”Yeah, your little buddy your holding hand with”, sade Pam och vände sig mot mig. Jag tittade upp mot Seth och han tittade oroligt ner på mig. Jag sneglade på Nessie men detta var redan information hon visste om.

”Wait, you getting this wrong. Seth is a werewolf not some kind of shapeshifter”, sade jag. Pam ryckte på axlarna och tittade på Esme sen igen.

“We want or no I want a cottage in the woods and I heard that you were a really good decorator”, log Pam. Esme bara nickade kyligt. Jag hade aldrig sett henne såhär och jag undrade vad det berodde på.

”Sure”, sade hon sedan och tittade bort. Pam vände sig sedan mot Rosalie.

”I really like your dress. But I think it’s time for us to get going. Esme, I will show you the place I want my cottage. Leon stay here with Taylor till I get back.” Leon nickade mot Pam.

”Wait, tell me how long you have been a vampire first”, utbrast Rosalie plötsligt.

“Five years”, svarade Pam med ett leende.

”Fice year?” frågade Alice tvivlande.

”Yeah. Do you have a problem with that?”

”No, it’s just that are’n you hungry? And why do you have blue contacts on?” Frågorna stormade in kändes det som.

”Yes I am hungry, that’s why I want this to be done so I can eat dinner and because I like my own colour better and it’s me who make the dinner”, sade Pam och visade upp sina vita tänder. Det skrämde näsan livet ur mig eftersom jag var faktiskt den enda människan där.

”How can you stand being so near Kristen then?” Tack Rosalie, precis den frågan jag också ville veta svaret på.

”I can adjust really well to situations so I can decide when I’m hungry and when I’m not, that’s why I can so many languages. Are you happy now? Because I’m really hungry.” Utan att vänta på ett svar försvann Esme, Pam, Carlisle, Alice och Jasper. Men jag kunde inte pusta ut riktigt än.

”Seth, can I talk to you for a sec?” Jag tittade upp på Seth och såg at than nickade. Jag tog hans hand och vi gick förbi Leon och Taylor vid dörren. Sen var vi ute i den friska luften men jag slutade inte gå där. Jag fortsatte tills jag var helt säker på att ingen kunde höra oss.

”Seth, I have a confession to make”, började jag.

“First I want to say something to you.” Jag nickade och satte mig ner på marken. Den var kall och rätt blöt men det struntade jag i. Jag ville inte ramla ihop om jag nu skulle bli chockad av vad Seth skulle säga.

”It’s true that we are shapeshifters like Pam said and that means that we don’t have to change when it’s full moon so I have made a decision.”

“Ah-huh”, sade jag när han började tveka.

”I’m going to quit changing and that way I can age and become the same age you are.” Det var nog tur att jag hade satt mig ner för detta var verkligen chockande. Jag trodde aldrig att Seth skulle göra en sådan uppoffring för min skull, det gjorde att Damian lämnade min skalle för evigt.

”That also means that we can have a real relationship”, viskade Seth och tittade ner på hans händer. Jag förstod vad han sade. Han trodde jag saknade det “intima” i ett förhållande och ärligt talat hade jag aldrig tänkt på det så. Eftersom jag var glad bara av att kyssa Seth och hålla hans hand och känna hans närhet. Men jag kunde tänka mig att han hade tänkt på det, hallå han är kille. Men jag visste inte vad jag skulle säga till det så istället för det skulle bli en pinsam tystnad kysste jag honom snabbt. Seth tog mitt ansikte mellans hans händer och började kyssa mig. Jag kände hans varma andedräkt och hans tunga mot mig. Sakta lutade vi oss bak mot den hårda och blöta marken och än en gång brydde jag mig inte. Seth tog tag i mig och gjorde så att jag inte lade på marken längre. Jag kände hans varma händer under min tröja på min hud. Det kändes skönt, hans värme mot den kalla vinden. Jag tvinade mina händer i hans hår och tryckte mig hårdare mot honom. Hans händer försvann från min hud och sen kände jag dem vid min midja. Han försökte knäppa upp mina jeans. Jag sluade kyssa honom och pressade min mun mot hans öra.

”Are you really sure about this?” viskade jag.

“Aha”, andades han och jag satte mina läppar mot hans igen och lät honom knäppa upp mina byxor. Efter en stund låg mina byxor på marken bredvid oss och jag började knäppa upp hans skjorta först med darrande händer. Detta var så mycket bättre än alla dem andra gånger jag hade haft sex. Det tog lite längre tid än nödvändigt innan jag hade knäppt upp alla hans skjortknappar. Och jag hade haft fel innan, Seths mage var den otroligaste och snyggaste magen jag någonsin hade sett och någonsin skulle se för jag visste att han var den rätta och att jag inte ville ha någon annan. Såklart kan man bli lockad men då kunde jag bara tänka på han och hans underbara kropp som jag snart skulle möta helt och hållet...