Förlåt för att det har tagit så lång tid, men först skulle jag skriva kapitlet, sen bytte Bella lösen till kontot och hennes mail till mig skickades inte ivägav nån konstig anledning, och sen så trode jag att jag hade lagt upp det här kapitlet redan :/
A, ja, här ä det i alla fall

Kap. 3

Jag stod framför spegeln i 03:an. Steve Rae och Afrodite låg och sov– eftersom klockan var ungefär halv tio på förmidagen och deras dygn av ju omvänt – och Annabeth var väll nånstans med sin pojkvänn och satyren eller nåt. I morse hade jag inte vaknat när Steve Rae och Afrodite kom hem som igår, men jag hade gått upp vid åtta. När jag hade vaknat hade jag gått och ätit en snabb frukost och sen hade jag gått till till badrummet för att dusha. Bardummet var som ett hus – inte ett rum – och det fanns två stycken, ett for tjejer och ett för killar. Dom låg i mitten av campet och där fanns det toaletter och dushar och sånt som brukade finnas i ett badrum, fast allt stod ju såklart i bås. Jag hade aldrig varit inne i killarnas,  men jag inbillade mig att det såg ungefär lika dant ut där. Utanför fanns det tre utomhusbadkar som var för både tjejer och killar. Efter att jag hade tagit en dush hade jag gått tillbaka hit och valt kläder.

Jag betraktade kritiskt min klädsel i spegeln, om det här var en vanlig dag så skulle jag inte bry mig så mycket men idag ville jag se bättre ut av två anledningar; 1) jag, Renesmee, Jacob och Seth skulle åka in till stan och hitta på något, 2) Seth skulle vara med, och när jag var nära honom pirrade min mage och jag ville bara sitta så nära honom som möjligt.

På mig hade jag ett par enkla, ljusa baggy jeans,en lite för stor svart t-shirt som det stod ’YouTube MySpace and I’ll Google your Yahoo’ över hela bröstet och magen på och ett par svarta, högklackade skor. T-shirten hängde lite för mycket nere vid låren, hade jag inga hårspännen eller nåt så jag kundesätta den tightare runt mina höfter? Jag tog upp änden av t-shirten och började leka med den för att se hur det kunde bli.

”Stoppa ner kanten av t-shirten i din högra bakficka.” Sa en trött röst med Oklahomadialekt och mindre än en sekund senare stod Steve Rae bakom mig och fixade till min tröja.

Jag var för chockad för att svara, jag hade inte vant mig vid hennes otroliga snabbhet än.

”Äh, du behöver inte tacka mig,” sa Steve Rae, ”jag brukar ha mina t-shirts såhär hela tiden.” Och så gick hon tillbaka och la sig igen.

Jag stod och stirrade på henne en lite stund innan jag skakade på huvudet, stoppade ner min nyckel till stugan, mobilen och plånboken i mina fickor och gick ut och stängde dörren efter mig.

 

Busshållplatsen låg på andra sidan av en vacker park i alla möjliga färger. När man gick ut genom den stora siver grinden var det skog åt alla håll, men rakt fram var det en grusväg genom skogen, den var inte så lång och efter ungefär två minuter kom man ut ur skogen och ut på en stor gräsmatta istället. Det var fullt av blommor och buskar och träd och på höger sida fortsatte grusvägen längs med gräsmattan. Parken var ganska stor och om man gick i vanlig takt så tog det ungefär fem minuter att gå över den. Där var busshållplatsen.

Renesmee, Seth och Jacob stod redan och väntade på mig, jag kunde se både dom och busshållplatsen direkt när jag kom ut ur skogen. Seth stod lutad mot väggen till den lilla cupen med armarna krossade över bröstet och Jacob stod mittemot honom med högerarmen höver Renesmee’s axlar. Jacob och Seth pratade men Renesmeelekte med sitt hår medans hon stod och tittade mot skogen. När hon såg mig log hon stort och vinkade.

Jag vinkade tillbaka medans jag fortsatte gå, det kändes ganska löjligt att jag nu skulle spendera fem minuter att gå mot dom medans dom stod där och väntade, när vi kunde se varandra helt klart.

Men Renesmee tog Jacob’s hand och började bra honom bakom sig sär hon gick mot mig och Seth följde med. Renesmee hade på sig en stor, mörkblå, långärmad tröja som gick ner över hennes rumpa på hennes höfter, röda strumpbyxor, gråa, långa benvärmare upp till precis under knäna och ett par jätte söta, svarta boots.

Jacob och Seth hade båda enfärgade, tighta t-shits, jeans och converse.

Vi möttes efter halva vägen över. Renesmee – som var ungefär ett huvud kortare än jag – släppte Jacob, ställde sig på tå och la sina armar runt min hals i en mjuk kram.

”Hej, Miranda.” Sa hon glatt.

Först tvekade jag, men sen la jag mina armar runt henne också och kramade tillbaka. ”Tja.” Jag tittade förvirrat över huvudet på henne, mot Jacob och Seth. Dom bara ryckte på axlarna. Jag släppte Renesmee och då släppte hon mig också.

Vi gick tillbaka mot busshållplatsen medans vi pratade om vad vi skulle göra under dagen.

Bussen kom runt hörnet lite längre bort på vägen precis när vi stannade vid busshållplatsen. Jag tog upp min plånbok ur min vänstra bakficka och tog ur mitt busskort ur det. Seth, Jacob och Renesmee hade också busskort. När bussen stannade framför oss och öppnade dörrarna gick jag på först. Jag visade upp busskortet för chauffören och gick vidare till säterna längs bak när han nickade godkännande mot mig. Bussen var helt tom eftersom det här var första stoppet – eller sista om det hade varit åt andra hållet.

”Vad gör dom här borta i ingenstans?” Hörde jag busschauffören muttra för sig själv. Jag ver nog inte meningen att vi skulle höra, men med våran övernaturliga bra hörsel hörde vi endå.

Jag satte mig längst bak i bussen, där det var fem säten, med ryggen mot det högra fönstret och slängde upp benen framför mig. Jag såg busschauffören blänga på mig i backspegeln och tog snappt ner fötterna på golvet igen.

När Seth hade satt sig i mittensätet lägst bak och lagt upp mina ben i hans knä, Renesmee i sätet mot gången framför mig men vänd mot gången så att hennes ben var ut över den och Jacob likadant som Renesmee fast på andra sidan började chauffören köra.

”Så,” sa jag, ”det kommer ta ungefär 45 minuter för bussen att komma till centralen så då är klockan ungefär-” jag tittade på klockan jag hade runt armen ”-kvart i 11. Ska vi äta en tidig lunch eller nåt då?”

När jag sa ’tidig lunch’ lyste både Seth’s och Jacob’s ögon upp.

Renesmee skrattade. ”Ja, det verkar som det.”

 

Vare sig Renesmee, Seth eller Jacob hade varit i Breaking Falls förut så när vi gick av bussen fick jag peka ut lite oliks saker så som ”där borta är H&M, ser ni?”, ”och det där är världens bästa resturang, enligt mig i alla fall”, och en gång lutade jag mig mot Renesmee och viskade ”där, Renesmee, har du  Victorias Secret” så tyst att killarna inte hörde. Renesmee hade rodnat kraftigt och tittat ner i makren för att dölja det, men jag hade bara skrattat och fortsatt peka ut saker tills vi kom till McDonald’s.

När vi kom in och ställde oss i en av kö som det bara var en person framför oss i såg jag tjejen som stod i kassan titta gillande på Jacob och Renesmee såg det också så hon blängde på tjejen och la beskyddande armen runt Jacob. Han log ner på henne innan han böjde sig ner och viskade åt henne att hon skulle ta det lungt, han var inte intresserad och sen kysste han henne lätt på kinden.

”Nej, du är inte intresserad,” sa Renesmee tyst, ”men hon är det.” Renesmee blängde på tjejen igen.

När det var våran tur beställde jag, Jacob och Seth tre Big Mac en en milkshake var och Renesmee tog bara någon lite cheesbörjare med en cola. Tjejen i kassan – som för övrigt presenterade isg som Britney – såg lite chockad ut när jag sa att jag skulle ha tre Big Mac och jag såg hennes ögon svepa över min kropp och jag kunde lätt räkna ut vad hon tänkte. Det måste vara det ända hon äter idag, så bra form som hon är i. Det hade varit ganska kul att berätta för henne att jag är en skepnads-skiftare och är ute och springer några varv runt landet så snabbt att jag knappt syns några gånger i veckan bara för att det är kul, och att det är därför jag inte blir fet, men självklart låtsades jag inte om nånting.

”Kom, Jake,” sa Renesmee när tjejen gick iväg för att plocka ihop våra beställningar, ”vi går och hittar ett bord så kan Seth och Miranda komma sen.”

”Nessie, vi måste hjälpa dom att bära.” Sa Jacob och stod emot när Renesmee drog i hans arm som en fem åring.

”Jake, det är okej,” sa Seth och puttade honom mot Renesmee, ”vi är två skepnads-skiftare, vi klarar av att bära nio Big Mac, tre milkshake, en scheesbörjare och en cola.”

Jacob tvekade.

”Gå.” Sa jag. ”Jag tror inte Rensmee vill vara här när Britney kommer tillbaka.”

Jag såg hur Jacob plötsligt förstod, så han följde efter Renesmee in bland folkmassorna.

Det tog bara några minuter innan Britney kom tillbaka. Hon lastade upp allting på två röda brickor och sköt fram dom mot oss.

”Det blir 255 kronor,” sa Britney.

Innan Seth hann plocka upp pengar ur fickan gav jag henne mitt bankkort.

”Miranda,” sa Seth, ”du behöver inte betala allt.”

Jag skakade på huvudet. ”Det gör ingenting, jag har antagligen mer pengar än du kan föreställa dig endå.”

Seth tittade frågande på mig när jag tog tillbaka mitt bankkort och stoppade ner det i plånboken igen. Jag gav en av brickrna till Seth och den andra tog jag själv och började gå åt samma håll som Jacob och Renesmee hade. Seth var snabbt ikapp mig.

”Vad menar du med att du ’har antagligen mer pengar än vad jag kan föreställa mig’?” Frågade han när vi ställde ner brickorna frmför Jacob och Renesmee.

Dom hade valt ett bord som egentligen var två bord för två personer som var ihop satta så att det blev som ett bord för fyra. Längst hela väggen satt det en lång, röd soffa av fuskskin och framför den långa soffan stod det en hel hög med bord som var som vårat. På andra sidan av boden stod det två stolar för varje bord. Jacob och Renesmee satt i soffan så jag satte mig ner på en av stolarna mitt emot Renesmee och Seth satte sig bredvid mig. Jag kände att jag fick små fjärilar i magen när han satte sig.

Jag ryckte på axlarna som svar på Seth’s fråga. ”Mina föräldrar lämnade kvar ton-vis med pengar till mig innan dom dog.”

Vi hade redan pratat om familjer och så, så dom blev inte helt tysta av förvåning eller nåt när jag sa det.

”Aha.” Sa Seth bara.

Medans vi åt bestämde att efter att vi var klara skulle vi gå i några klädaffärer, och sen var jag och Renesmee tvungna att gå med på att gå och kolla på TV spel också. Renesmee fick oss andra att lova att vi skulle hitta en bokhandel innan vi åkte hem och jag fick Renesmee, Seth och Jacob att gå med på att vi gick till Jam så att jag kunde kolla på gitarrer.

Vi år snabbt upp och gick för att leta reda på någon intressant affär. När vi hade gått runt och pratat och skrattat i ungefär fem minuter saktade Jacob in.

”Vad i...?” Sa han och tittade in i skyltfönstret på en affär som var fylld av olika sorters vapen, så som pistoler, gevär och i skyltfönstret fanns det till och med en träpåle och några silverkulor. ”Vad är det där för ett ställe?”

Seth och Renesmee såg också ganska shockade och förvirrade ut med jag bara ryckte på axlarna.

”Det är några idioter som tror att det finns magiska varelser och tycker att folk måste ha vapen för att kunna skydda sig mot dom.” Sa jag och himlade med ögonen. ”I och för sig så har dom ju rätt, men i alla fall. Där inne finns det träpålar, lök, olika silverföremål, alla olika sorters vanliga vapen, som pistoler, gevär, pilbågar och armborstar, och så finns det trä kulor och silver kulor, och trä pilar och silver pilar som man kan annvända till vanliga pistoler och skit.”

Alla tre tittade med stora ögon på sakerna i skyltfönstret.

”Men, är det inte farligt att låta vem som helst käpa sånt här?” Frågade Renesmee.

”Jo, visst är det de,” sa jag, ”man måste fylla i en massa papper för varje grej, och så måste man vara över nio för att köpa nåt över huvud taget, men över 21 för att få köpa annat än träpålar, lök och silverföremål. Dom litar på att man inte försöker döda varandra och tar inte på sig ansvaret för vad som händer med det som man köper där.”

”Kan vi inte gå in?” Frågade Seth och tog ett steg mot affären.

Jag la en hand på hans axel och höll honom kvar. ”Nej, du, jag vill inte gå in dit.” Sa jag. ”Jag har varit där inne en gång, och det var bara läskigt på nåt sätt, vi behöver inte gå in dit.”

 

När vi kom tillbaka till campet hade Renesmee köpt tre böcker och ett par skor, Seth och Jacob hade köpt nåt TV-spel som gick ut på att skuta ihjäl varandra och jag hade köpt Taylor Swift’s skiva Fearless.

Det första mina ögon landade på när jag kom ut från 36:an (där Renesmee bode) efter att ha gått med henne och lämnat hennes saker var en man i nitton års åldern. Han hade svart, kort hår, mörka ögon, och skinnjacka. Han gick bredvid en söt tjej som var i ungefär samma ålder – nåt år yngre kanske – med hy ungefär samma färg som mjölkchocklad, brunt hår, bruna ögon och kläder i neutrala, vackra färger. Runt halsen hade hon ett halsband med en stor, ful, gulaktig kristall (eller sten) hängande i. Tjejen hade jag aldrig sett förut, men hon såg inte ut att uppskatta hennes sällskap. Där emot kände jag mycket väl igen mannen.

”Åh, nej.” Sa jag till migsjälv medans jag suckade tungt.

Renesmee tittade konstigt på mig. ”Vad?”

Jag nickade mot mannen. ”Honom,” sa jag, ”jag känner honom – och han är inte rolig.”

Han måste ha hört mig för han vände på huvudet och stannade när han såg mig. ”Miranda.” Sa han men en ton som antydde att han var road över mitt inte så glada ansiktsuttryck.

”Salvatore,” Sa jag och lade armarna i kors över bröstet. Tjejen han var med hade också stannat, ”vad gör du här?”

Damon undvek min fråga. ”När sågs vi sist?” Frågade han men gav mig inte en chans att svara. ”Två... kanske tre... år sedan? Du har vuxigt, McCurdy.”

Jag blängde på honom. ”Du har inte förendrats det minsta, men jag antar att man inte gör det när man är en arrogant, blodsugande orginal-vampyr som bara bryr sig om sigsjälv.” Jag höjde på ena ögonbrynet mot Damon innan jag tog Renesmee’s hand och drog iväg med henne, när vi passerade Damon och tjejen han var med stannade jag upp. ”Akta dig för honom, han är en riktigt irriterande idiot.” Sa jag till tjejen innan jag fortsatte förbi dom och bort mot hoppberget där jag och Renesmee skulle träffa Jacob och Seth.