Ni vet FanFicen som jag skrev om för några dagar sen? Jag har skrivit en prolog till den och håller på med första kapitlet :) Jag tänkte lägga upp prologen nu. Jag lägger upp den på min egna blogg också - thethirdwife.blogg.se - och antagligen kommer den oftast hamna där först, och sen lägger jag upp den här.

Prolog

Dom sprang genom den mörka skogen så snabbt dom kunde, men hon var rädd att det inte skulle vara snabbt nog. Tänk om han hann ikapp dom?! Då var båda två – och deras enda dotter – dödsdömda! Hennes högra fot vek sig under henne när hon satte ner den i marken och hon var påväg att falla, men hennes man fångade henne innan hon träffade marken.

”Marissa! Är du okej?” Frågade han förtvivlat och hjälpte henne att stå upp.

”Ja, jag är okej.” Svarade hon. Det var en löng, hon hade nog stukat foten ganska rejält och skulle knappt kunna springa längre. Men hon måste! Det lilla barnet i hennes famn måste bli säketr gömd innan han – den 21 åriga mannen som ville ta död på dom – hann ikapp dom. Hon försökte ta ett steg frammåt men föll ihop i hans famn när hennes fot inte kunde bära henne längre.

”Nej, du är inte okej, ska vi stanna?” Det var nästan kolsvart ute, det var bara tillräckligt mycket ljus för att dom skulle kunna se vart dom gick.

”Vi kan inte stanna.” Sa hon snabbt. ”Han får inte hinna ikapp oss innan vi har satt våran dotter i säkerhet.”

Båda tittade oroligt ner på den lilla flickan i hennes famn. Hon var inte änns ett år än, och vilade redan i dödsfara.

”Du har rätt.” Sa han och satte ena armen runt hennes midja för att stödja henne. ”Vi måste ta oss frammåt.”

Dom bärjade röra sig långsamt frammåt genom den mörka och läskiga skogen.

Efter flera timmar hade solen gått ner helt och dom kunde inte se nånting, men i all denhär oturen hade dom tur och såg att skogen klarnde upp och det var ett ljus utanför den. Ljuset lös upp en stor silver grind och dom visste att dom var framme. Hon käne hopp inom henne när dom nådde grinden.

”Chase, jag kan inte tro att verkigen hann.” Sa hon lättat.

”Inte jag heller.” Han började knyta loss sitt armband med deras familjevapen på som han hade runt ena handleden och la den bland filtarna runt den lilla flickan tillsammans med lappen med lösenordet till bankkontot som dom hade sparat åt henne.

Vare sig Marissa eller Chase konde gå in genom grinden, men Marissa gav deras dotter en lätt kyss på pannan och mumlade ”Vi älskar dig Miranda...” och la sen försiktigt ner henne på marken utanför grinden och tröck på ringklockan bredvid den. Chase lade sin arm runt Marissa igen och dom försvann in i skogen.

 

Exakt två månader och en dag senare hittade den 21 åriga mannen – som dom fortfaande inte visste namnet på – dom och sköt båda två i hjärtat. Lilla Marissa var kvar ensam i världen utan några föreldrar.

Kommentera gärna och berätta vad ni tycker om prologen <3 Kapitlerna kommer vara längre.